Archive for Januari, 2009

Vill du veta vart dina pengar går?

Fredag, Januari 30th, 2009

Fråga UNRWA.

Men UNRWA vill helst inte svara.

En tidigare juridisk rådgivare till FN, James Lindsay, kräver att man genomför stora förändringar i FNs sätt att betrakta, behandla och underhålla palestinska araber som i allt utom formell definition har medborgarskap i olika länder men som ändå definieras – och finansieras – som flyktingar.

Det behöver knappast påpekas att definitionen är skapad just av UNRWA självt. UNRWA har till uppgift att föreviga palestinska arabers flyktingstatus. 26 000 palestinska araber arbetar inom UNRWA. Cirkel är därmed sluten. Till saken hör att av dessa anställda är en oroväckande del – dock långt ifrån alla – terrorister och kriminella.

En rapport med titelnFixing UNRWA: Repairing the UN’s Troubled System of Aid to Palestinian Refugees,” utkom nyligen. Den är skriven av James Lindsay, tidigare juridisk rådgivare till UNRWA.

Rapporten analyserar och är mycket kritisk till en betydande del av UNRWAs arbete, till och med dess grundpelare. UNRWA grundades 1948 för att ge tillfällig hjälp till palestinska arabiska flyktingar. 61 år senare betraktas dessa människor fortfarande som flyktingar trots att de lever i andra länder och trots att deras barn och barnbarn är födda i andra länder.

I inga andra sammanhang i världen betraktas människor i tredje generation som flyktingar. Till exempel är barn till vietnamesiska flyktingar födda i Sverige svenskar, de är inte flyktingar. UNHCR har hand om drygt 30 miljoner icke-palestinska flyktingar från hela världen. Dessa människor får av både UNHCR och länderna som tar emot dem möjlighet till fullt medborgarskap. Deras barn föds som medborgare, inte som flyktingar.

Endast de ungefär 3.5 miljoner palestinska araberna betraktas än idag som flyktingar – och endast i arabländerna. Hela resten av världen accepterar dem som medborgare i sina nya länder.

James Lindsay fokuserar främst på tre områden som han anser kräver omgående förändring: att UNRWA ”upphör med sina ensidiga uttalanden och begränsar sig till humanitära frågor; anstränger sig för att säkerställa att organisationen inte anställer eller ger bidrag till terrorister och kriminella; och tillåter UNESCO eller annan neutral organisation att förse UNRWAs institutioner med balanserade och icke-diskriminerande skolböcker”.

Lindsay understryker attför de palestinska araber som UNRWA ska tjäna, betyder förändringarna ett slut på deras eviga status som flyktingar och att man ger dem, efter sextio år, vad de så desperat söker och förtjänar: ett normalt liv.”

Hela rapporten kan laddas ner från http://www.washingtoninstitute.org/templateC04.php?CID=306. Tryck på ”Download Now” (rapporten är gratis).

Det hade varit befriande om de svenska medierna och, framför allt, de svenska politikerna, uppmärksammat rapporten och dess innebörd.

Men både medierna och politikerna är allt för upptagna med att skydda Hamas och Fatah för att se förbi deras svenskfinansierade kontor och uppmärksamma de vanliga civila palestiniernas lidande.

60 års lidande.

För 60 år sedan uppgick de palestinska flyktingarna till ungefär 750 000 individer. Idag är de ungefär 3,5 miljoner, och de är fortfarande flyktingar.

För 60 år sedan uppgick de judiska flyktingarna från arabländerna till 850 000 individer. Idag vet ingen hur många de är – alla är medborgare i nya länder, de flesta i Israel.

Där de förresten är i majoritet.

Läs James Lindsays rapport. Lyssna på de palestinska civila.

Och hjälp dem ur den eviga misären och beroendeställningen.

Hamas ofrivilliga ”martyrer”

Fredag, Januari 30th, 2009

Hamas till sina väljare i Gazaremsan: ställ upp – eller skjuts ner.

Krigsröken börjar nu lägga sig i södra Israel och Gazaremsan efter Irans senaste försök att utplåna den judiska staten via lydmilisen Hamas i söder – förra gången var 2006 via lydmilisen Hizbullah i norr.

Ur krigsdimman börjar allt fler kritiska röster framträda. Nu hörs, förutom den vanliga kakofonin av automatiska anti-israeliska och kusligt antisemitiska ställningstaganden i de israelbesatta svenska medierna, för första gången även arabiska röster.

Arabiska röster som är kritiska till Hamas och till det stöd som omvärlden alltid tycks vilja ge extremister så länge de är arabiska extremister.

Den palestinska tidningen Al-Hayat al-Jadida rapporterar 090127 att “Abd Rabbo-familjen tvingades hålla tyst medan militanta Hamasmän omvandlade deras gård i Gazaremsan till en fästning.” Från gården sköt Hamas missiler mot den israeliska staden Sderot medan familjen hölls kvar på plats som mänskliga sköldar. Familjen vågade inte protestera eftersom Hamas under kriget mot Israel även skickade patruller runt i Gazaremsan för att skjuta protesterande i knäskålarna – en synlig varning till alla som vägrade ”ställa upp” som martyrer i Irans Hamaskrig mot Israel. Idag väntar familjen Abd Rabbo fortfarande på den kompensation som Hamas lovade till alla vars egendom förstördes under det tre veckor långa kriget.

Bloggaren Arieh Fuerth skriver utmärkt om samma ämne under rubriken Arabiska röster mot Hamas: ”Det börjar dyka upp rätt kritiska röster i arabiska media mot Hamas och vad dess ledning förorsakat den palestinska befolkningen i Gaza. Det är inte marginella röster utan väl förankrade.” Läs hela hans artikel på http://meaktualiamm.blogspot.com/2009/01/arabiska-roster-mot-hamas.html (hans webbsida heter http://meaktualiamm.blogspot.com/).

Kritiska röster kommer också från andra civila i det palestinska samhället, t ex ambulansförare som hade utmärkta yrkesmässiga relationer med de israeliska soldaterna och som kände sig säkrare medan Israels vapen var riktade mot dem, än när de rykte ut för att hjälpa skadade palestinska civila – eftersom Hamas ständigt försökte kapa ambulanserna för att använda dem som transportmedel för både sina stridande förband och militära materiel.

Mohammed Shriteh, 30, är ambulansförare för Red Crescent Society, den palestinska motsvarigheten till den israeliska Magen David Adom (Röda Davidsstjärnan) samt det svenska Röda korset.

Jag upplevde inte kriget som så snabbt eller kaotiskt som jag förväntade mig”, sade han till tidningen Herald. ”Vi brukade alltid koordinera med israelerna när vi skulle hämta skadade eller sjuka, eftersom våra namn och identiteter finns registrerade hos israelerna och då vet vi att de inte skjuter på oss.”

Mohammed Shriteh sade att Hamas var desto farligare, de lockade ambulanserna mitt in i krigszonen för att transportera deras stridande förband till säkerhet.

En natt kallades vi till ett hus i Jabaliya, det var mycket skjutande och explosioner runt oss.” Eftersom det uppgavs vara ett nödfall hade Shriteh inte tid att koordinera sin transport med israelerna.

Jag visste att israelerna hade koll på mig eftersom jag kunde se de röda laserstrålarna från deras skjutvapen överallt på min kropp och på min ambulans.” Men ingen sköt – han var ju ambulansförare.

När han kom in i huset där det skulle finnas skadade fann han bara tre Hamasmilitanta som ville använda hans ambulans för att komma därifrån. Han vägrade. De riktade sina vapen mot hans huvud men han vägrade ändå eftersom han visste att om den israeliska armén någonsin såg honom hjälpa friska terrorister komma undan, skulle det vara ute med både honom personligen och det redan lilla förtroendet armén hade för den palestinska ambulanskåren, som så ofta förut kapats av Hamasterrorister i dylika fall. Terroristerna tillät honom att gå därifrån.

Mohammed Shriteh berättar att palestinska civila förstår hans svåra situation, de vet att det är oetiskt att missbruka ambulanser på detta sätt. ”Folk ringer när de ser att Hamas är i rörelse, de förvarnar oss på vår ambulansstation vid al-Qudssjukhuset att Hamas är ute efter ambulanser och då kör vi därifrån i hög fart med sirenerna på för att ge intryck av att vi redan har en utryckning.”

Detta är den realitet som allt öppnare berättas om Hamas. De startar ett åtta år långt krig mot Israels civila – 10 000 missiler mot judiska dagis, skolor och sjukhus – men de förbereder inte den egna befolkningen för det israeliska svaret genom att bygga skyddsrum.

Hamas skjuter mot israeliska civila från skyddet av palestinska civila, fullt vetande om att Israel måste få ett stopp på åtta år av terror.

Hamas använder Gazas moskéer, skolor och sjukhus som avskjutningsplatser för sina missiler.

Och Hamas missbrukar palestinska ambulanser när väl deras åtta år långa krig besvaras av Israel i en 21 dagar lång svarsoperation.

Hamas tänker inte på palestiniernas bästa.

Inte helt förvånande, eftersom Hamas är Irans förlängda arm, och för Iran finns inget tak på hur många civila palestinska liv som ska offras för att Teheran ska kunna etablera en shiamuslimsk diktatur vid Medelhavets gyllene strand.

… och förödelsen bara fortsätter…

Torsdag, Januari 29th, 2009

De civila förlusterna från militärens framfart bara fortsätter.

Dussintals FN-anställda och deras släktingar tillbringade en skrämmande natt tillsammans medan bomber och missiler regnade ner på ett område som utlysts som en ”fridlyst zon för civila”, enligt en intern FN-rapport.

Rapporten klargör att missilerna dödade nio civila och att de avfyrades av de överlägsna militära styrkorna. Militären förnekar anklagelsen och upprepade regeringens försäkran att man inte siktar på civila flyktingar i sina försök att nå de beväpnade militanta som ofta gömmer sig bland civila.

Medan oro växer för de uppskattningsvis 250 000 civila i krigszonen uppger hälsoministeriet att minst 1140 civila – av vilka hela 248 yngre än 15 år – har skadats och tagits till lokala sjukhus.

Dödsantalet är än så länge svårt att uppskatta eftersom de civila har slutat transportera sina döda släktingar till sjukhusen på grund av arméns bombardemang och svarselden från de militanta.

Mest synd av allt är att knappt någon i Sverige har hört talas om detta, trots att det utspelas medan detta skrivs.

Anledningen är enkel: dessa förödande händelser utspelar sig på Sri Lanka.

Sri Lanka är inte i Mellanöstern. De civila som skadas är inte palestinska araber.

Och framför allt – den attackerande armén tillhör inte världens enda judiska nation.

Resultat: totalt ointresse från TT, Svenska kyrkan, Diakonia, Carl Bildt, Lars Ohly, Andreas Malm.

Inget i ovanstående fruktansvärda händelseförlopp kunde belastas judar eller israeler. Alltså fullständig tystnad.

Inga raskravaller i Malmö. Inget krav från Svenska kyrkans präster i Luleå att avbryta allt svenskt samröre med Sri Lanka. Ingen vältalig provokatör som i TVs Aktuellt påpekar att Sri Lankas förödelse har orsakats av en global konspiration vars tentakler styrs av sionister och amerikaner. Inga unga sabotörer som åker land och rike runt för att märka och förstöra frukt och grönsaker importerade från Sri Lanka. Inga uppmaningar från Socialdemokratiska riksdagskvinnor att bojkotta Sri Lanka. Inget krav på akademisk bojkott av studenter och lärare från Sri Lanka.

Och knappt ett enda ord i de svenska medierna.

Ett märkligt land vi lever i, inte sant? Ett förödande tyst land.

När det passar.