Svenska medier tvekar sällan att publicera allt som kan skada Israels anseenden.
Även sådant som inte har källkontrollerats och sådant som gränsar till uppmuntran till antisemitism i ett onyanserat debattklimat.
Ett onyanserat debattklimat skapat av medierna själva.
Ett exempel på mediernas ovilja att källkontrollera israelfientligt material är Göteborgs-Postens beryktade historia 090109. Där berättar en person utan tillstymmelse till bevis att israeliska soldater attackerade nio busslaster Gaza-araber med dubbelt medborgarskap som av Röda korset eskorterades först med buss och sedan till fots (!) från den krigshärjade Gazaremsan till jordanska gränsen.
Nio busslaster bestående av människor med dubbelt medborgarskap, plus representanter från Internationella Röda korset som eskorterade dem, och ingen av dem hade vare sig kamera eller mobiltelefon för att dokumentera den påstådda händelsen, och inte ens Röda korset tyckte ”händelsen” var värd att rapportera, trots att det påstås att en busschaufför kallblodigt mördades av israeliska soldater mitt framför ögonen på alla dessa människor – i runda tal 400 personer av olika nationaliteter! GP tryckte storyn med hänvisning till att personen som rapporterade det, en ung mamma med arabisk-svensk anknytning, verkade trovärdig och vill berätta något.
Riktiga journalister världen över är måna om sitt yrkesmässiga anseende. Göteborgs-Posten har sina egna yrkesprinciper.
Detta om utebliven källkontroll. När det gäller publicering av grova anklagelser mot den judiska staten tornar en bild fram av medveten och undermedveten uppvigling mot judar, israeler och den judiska staten.
I många medier har man gett utrymme till två absurda påståenden under de gångna veckorna: om ”oproportionerlighet” och om ”folkmord”.
Om proportionerlighet:
Hamas och de övriga palestinska terrororganisationernas krig mot civila judar har i det senaste skedet pågått i 2920 dagar, med 10 000 missiler mot judiska skolor, dagis, sjukhus och lägenheter.
Israels svar på detta 2920 dagar långa krig varade i endast 21 dagar. Facit: 1100-1200 döda, av vilka ungefär 900 Hamasterrorister och 200-300 civila.
1177 israeler har mördats och över 9000 direkt skadats i palestinska terrorattacker de senaste 2920 dagar inklusive Västbanken och Gazaremsan.
Resonemanget tycks vara att allt hade varit bra om bara lika många judar hade dött som araber i Gaza. Att så har skett – fast i olika tidsperspektiv och med avsevärt fler judiska civila än arabiska civila döda – är något som de flesta svenska medierna hellre kväser än belyser.
Genom en mängd åtgärder, inte minst säkerhetsbarriären och Israels närvaro på Västbanken, har ”framgångsrika” terrorattacker med dödsfall utförda från Västbanken i stort sett avstannat. Återstår terrorattacker med dödsfall utförda från Gazaremsan.
Hamas har inte dödat fler civila judar eftersom de inte lyckades sikta bättre. Det är inte viljan utan bristande kunskap som har begränsat dödssiffrorna.
Enda sättet för Israel att möta det beryktade svenska ”proportionalitetskriteriet” hade varit att skjuta 10 000 missiler mot civila i Gaza, under långa åtta år. Ett barbari som Israel inte ens överväger.
Israels ”folkmord” och ”rasism”:
När Israel intog Gazaremsan 1967 under sitt försvarskrig mot Egypten bestod Gazaremsans befolkning av 360 000 araber. När Israel lämnade Gazaremsan 2005 som ett totalt judenreint område – till och med döda judar fick grävas upp och förflyttas till Israel för att blidka Gazabornas krav på etnisk rensning – bestod Gazaremsans arabiska befolkning av 1.5 miljoner människor.
”Folkmord”? Uppenbarligen är judarna så korkade att de inte ens kan genomföra ett folkmord utan att fyrfaldiga befolkningen.
Siffrorna har sin naturliga förklaring i den sjukvårdsinfrastruktur Israel lämnade efter sig, som gjorde att livslängden för kvinnor i Gazaremsan ökade från 46 år 1967 till 73 år knappt 40 år senare.
Men inga av dessa nyanserade analyser står att läsa i de flesta svenska medierna.
För hos de flesta svenska medierna är sanningen antingen något man förtrycker, eller något man tillverkar.
Beroende på de egna politiska målen.
I Sverige får man antingen lita på medierna – eller välja sanningen.
Sanningen får man oftast leta efter på egen hand.
Som till exempel hos FiM http://fredimellanostern.wordpress.com/, Samfundet Sverige-Israel http://www.sverigeisrael.org/ och Svensk Israel-Information http://www.si-info.org/. Många fler lika bra som objektiva och oberoende länkar hittar du under rubriken ”Alla länkar” http://www.ilyameyer.com/allLinks.php till höger här.
Besök dem alla. Regelbundet.