En framtid efter morgondagen

Hamas åtta år långa krig mot Israel och Israels 11 dagar långa svar mot Hamas är nu inne i ett avgörande skede.

Antingen hinner Israel oskadliggöra Hamas raketsmugglings-, tillverknings- och avskjutningskapacitet innan krigshandlingarna avstannar.

Eller så kommer omvärlden till Hamas undsättning innan Israel hinner göra färdigt jobbet, precis som med Hizbollah i Libanon för drygt två sedan.

Det är helt rätt att internationella ansträngningar görs – utan avbrott – för att få ett stopp på detta förödande krig. Det är de civila på bägge sidor som betalar priset. Israels civila under åtta år och mer än 10 000 terrormissiler, och Gazas civila under 11 dagar av fasansfullt våld när Israel försöker slå ut Hamas raketkapacitet.

Inget är svart eller vitt. Att lägga skulden på den ena eller den andra parten är lönlöst. Däremot är det av värde att inse vad problemet är och att ta de mått och steg som behövs för att förhindra en upprepning.

Problemet består i att Hamas anser det vara deras rätt att skjuta missiler mot civila israeler. Detta gör man från civila palestinska områden. Båda handlingarna är folkrättsvidriga.


Civila agerar mänskliga sköldar







Raketer avfyrade från bostadsområde

Se nedan hur enskilda israeliska bomber sätter igång kedjeexplosioner i moskéer, skolbyggnader och boningshus – bekräftelse på att byggnaderna används för förvaring av raketer, vilket är emot Genèvekonventionen och folkrätten. Israel förvarnar alltid innan offentliga byggnader/illegala vapenförvaringslokaler bombas utom i de fall då Israel besvarar eldgivning från byggnaderna.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=bHNk6eBw3ME&hl=en&fs=1]

Se här hur Hamas soldater har kastat av sig sina uniformer och tagit på sig civila kläder medan de fortsätter att skjuta raketer och granater, vilket är emot Genèvekonventionen och folkrätten.


Det är tunnlarna som Hamas använder för att smuggla in sina iranska raketer som är problemet. Israel ger en tretimmars varning innan man bombar de byggnader som täcker tunnlarna. Detta ger de civila tillräckligt med tid att sätta sig i säkerhet, men inte tillräckligt med tid för Hamas att transportera bort de stora lagren av raketer i tunnlarna.

Förhoppningsvis kommer ett omfattande eldupphör att träda i kraft inom mycket kort tid.

Förhoppningsvis kommer omvärlden att denna gång inte bara betala för att bygga upp all den förstörda infrastrukturen, utan för en gångs skull även bygga upp en robust mekanism för att förhindra fortsatt vapentillförsel från Iran, samt ordentlig utbildning för Gazas barn så att de inte längre indoktrineras i judehatets konst enligt Hamas doktrin.

Förhoppningsvis kommer omvärlden att prisa Israel för de åtta år landet utstod Hamas raketterror innan Israel äntligen svarade.

I Mellanöstern är signaler minst lika viktiga som handlingar. Om omvärlden missar tillfället att signalera till Hamas och dess ägare i Teheran att det nu råder en ny världsordning, kommer samma scener att spelas igen om några månader.

Det vill nog ingen i södra Israel eller Gaza uppleva en gång till.