Det är alltid upprörande när orättvisor fortgår och grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts. När dessutom betydande belopp förbrukas för att permanenta mänskligt lidande blir situationen än värre.
En av historiens mest långvariga orättvisor handlar om de palestinska araber som blev flyktingar 1948.
På 75 % av ottomanska Palestina skapades ett helt nytt palestinsk-arabiskt land, Jordanien, där judar inte fick bo. Resterande 25 % skulle bli ett judiskt land, Israel, och i detta land var det bestämt att 40 % av befolkningen skulle bestå av araber, såväl muslimer som kristna. Denna marktilldelning halverades dock för att tillmötesgå arabvärldens krav. Israel byggdes således i enlighet med världssamfundets stadgar på de återstående 12,5 %. 1948 attackerades ändå Israel av Palestinaaraberna understödda av fem arabländer.
Hundratusentals flydde, fler judiska än arabiska flyktingar
Mellan 400 000 och 750 000 araber flydde under Palestinaarabernas krig mot Israel. Samtidigt landsförvisades 850 000 judar från sina hem i arabländerna.
60 år senare är de arabiska flyktingarna fortfarande flyktingar, så också deras barn och barnbarn. Flyktingskap kan inte ärvas men FN har bifallit arabvärldens diskriminerande krav och gjort ett undantag gällande endast Palestinaaraber. De judiska flyktingarna blev medborgare i de länder de flydde till.
Mänskliga rättigheter
Denna diskrepans bottnar i två huvudorsaker: de arabländer som tog emot sina trosfränder i kölvattnet av kriget de själva startat har på ett förnedrande och människoovärdigt sätt förvägrat dem grundläggande mänskliga rättigheter. Vissa yrken är förbjudna för palestinska araber, de får inte äga mark, de nekas medborgarskap i de länder där de är födda. Närheten till Nazitysklands rasism är slående.
FN ansvarig för flyktingarnas situation
Den andra förklaringen till varför de palestinskarabiska flyktingarna fortfarande är flyktingar stavas UNRWA.
UNRWA är en FN-flyktingorganisation som skapats för en enda grupp flyktingar: de palestinskarabiska, inklusive deras ättlingar födda i andra länder och som följaktligen inte har flytt någonstans – definitionen av begreppet ”flykting”.
UNHCR är en FN-flyktingorganisation som skapats för alla världens flyktingar förutom palestinska araber. Dessa flyktingar förblir inte flyktingar – de blir medborgare i andra länder.
UNRWA har 25 000 anställda, nästan uteslutande palestinska araber, för att ta hand om 4,5 miljoner palestinska araber.
UNHCR har 6 300 anställda för att ta hand om 33 miljoner flyktingar i över 100 länder.
UNRWA kostar världens skattebetalare en halv miljard dollar årligen för bevarandet av 4,5 miljoner palestinska arabers flyktingstatus.
UNHCR kostar världens skattebetalare 1 miljard kronor årligen för lösandet av 33 miljoner människors flyktingstatus.
UNHCR:s mandat är att lösa flyktingskap. UNRWA:s mandat är att bevara flyktingskap.
UNRWA är en självförsörjande värld – den skapar jobb åt sig själv och dessa jobb hotas om organisationen tvingas lösa problemen.
Arabvärlden exploaterar lidandet
Därtill exploaterar de arabiska diktaturerna Palestinaarabernas lidande som vapen mot Mellanösterns enda demokrati, Israel. Demokrati är ett hot mot totalitära regimer och det palestinska lidandet upprätthålls för att avleda uppmärksamheten från det demokratiska hotet.
Liberaler och demokrater har en moralisk skyldighet att ta sig an problemets kärna istället för att stödja ett elände som med UNRWA:s egen definition växer med åren.
Enorma belopp har skänkts under 60 år utan att Palestinaarabernas flyktingskap har lösts. Som liberaler och demokrater bör vi kräva en lösning av Palestinaarabernas flyktingstatus. Alla andra flyktingars status har lösts av UNHCR under samma tid till en bråkdel av kostnaden per person.
Att inte kräva ett slut på Palestinaarabernas eviga UNRWA-flyktingstatus är att gå i diskrimineringens ledband – omöjligt att förlika med ett liberalt synsätt av allas lika värde.