www.ilyameyer.com – Svenska

Det är alltid underhållande att läsa Gunnar Olofssons alster. De är anmärkningsvärda inte för vad som står där, utan för vad han utelämnar.

Utökade ekonomiska kontakter mellan länder är alltid av godo eftersom de bygger broar och cementerar kontakt folken emellan. Olofsson anser dock att de är av ondo – om de gynnar världens enda judiska land. Israel tar sin plats i omvärlden genom hårt arbete, genom att betala sin väg, genom att konkurrera på lika villkor. Olofsson anser dock att lika behandling för världens enda judiska land är en skymf. Han anser att bästa sättet att etablera världens 23:e arabiska land på en plats där inget sådant land någonsin existerat är genom donationer från andras skattemedel istället för som i Israel genom att arbeta hårt och konkurrera på lika villkor. Det får stå för honom.

Olofsson har rätt i att EU:s handelsregler vilar på ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 1). Han tycks dock anse att genom att Israel levererar elektricitet, vatten, bränsle och avloppsrening till palestina-araberna bryter Israel mot dessa rättigheter och principer. Återigen får det stå för Olofsson.

Att Israels befolkning till 22 procent består av såväl muslimska som kristna araber, medan det inte tillåts finnas en enda jude i de palestinsk-arabiska områdena, anser inte Olofsson vara kränkande för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Det är en segregationsinstinkt som får stå för Olofsson.

Olofsson anser att människor som är födda och lever i ett visst samhälle är “illegala bosättare” om de är judar. Han förklarar inte vilken tidsgräns för invandring och bosättning gäller, ej heller vilka etniciteter som inbegrips i hans beskrivning. Sålunda är alla judar boende i Judéen och Samarien illegala bosättare, medan alla invandrande araber från Irak, Syrien, Jordanien, Sudan, Egypten och Libanon betraktas som urbefolkningen. Återigen är det en särbehandling som får stå för Olofsson.

Olofsson beklagar sig över alla palestinsk-arabiska ”bönder (som) separeras från sina jordar och barnen från sina skolor. Människor lever, föder barn och dör i olika checkpoints.” Han kommenterar inte de tusentals civila judar i Israel som antingen slaktats eller lemlästats av sina palestinsk-arabiska grannar. Enligt Olofsson finns ingen anledning för checkpoints. Som han ser saken har han nog rätt, det är ju judiska liv som räddas genom dessa checkpoints och säkerhetsstaketet.

Olofsson säger inte ett ord om de fler än 8000 raketer som Gazas ”demokratiskt valda palestinska parlamentet och regering” (hans ord) har skjutit mot israeliska civila – EFTER det att hela Gaza etniskt rensades på judar i enlighet med palestina-arabernas krav.

Det är bra att Olofsson räknar upp några israeliska produkter som går att köpa i Sverige. Hans lista kommer att öka efterfrågan på dessa produkter, och det israeliska handelsdepartementet bör premiera Olofsson för hans goda gärning, hans avsikter till trots. Värt att notera, dock, är att han inte räknar in alla livsviktiga produkter som han vet att Sverige inte skulle klara sig utan, såsom dialysmaskiner, datorer, kirurgiska hjälpmedel, mobiltelefoner med mera.

Objektivitet är trots allt inte Olofssons starka sida.