Archive for September, 2008

Bokmässan kapad: den sista fredliga oasen har invaderats

Fredag, September 26th, 2008

Var på Bokmässan i Göteborg nyligen och kom i samspråk med en man som sade sig vara arab och palestinsk flykting. När jag presenterade mig som jude och israel, kallade han mig för ”en sjuk jävel”.

Bokmässan är Europas främsta bokforum och det kändes mycket främmande att se ett kulturevenemang kapat och förnedrat på detta sätt. Men vi fortsatte ändå att prata.

Han hade aldrig varit i Israel, på Västbanken eller Gaza, han var född i Europa (men ville inte säga var), han hade bott i Sverige i tio år men kunde knappt svenska (vi pratade på engelska) men han hävdade ändå att han var palestinsk flykting.

Jag försökte förklara för honom att flyktingar är människor som har flytt. Han hade inte flytt någonstans, alltså var han inte flykting. Hans föräldrar kanske, men inte han. Han förstod inte logiken eller sanningen i detta. Han hävdade att han var flykting eftersom han alltid hade längtat till Palestina.

Jag förklarade att judarna till för 60 år sedan alltid kallats för ”palestinier”, att araberna hatade det namnet men tog det precis som de tar allt annat från oss. Jag sade att vi judar alltid längtat tillbaka till Israel. Jag sade att Palestina-araberna redan har Jordanien som byggdes på 75 procent av Palestina och där fick judar inte ens lov att vistas, samtidigt som 22 procent av Israels befolkning är araber. Jag välkomnade ytterligare ett arabiskt Palestina på Västbanken/Gaza, men inte på ruinerna av mitt land Israel.

Det förstod han inte heller – araberna vill ha ett arabiskt Palestina där Israel utplånas.

Jag kunde inte få honom att inse att hans argument var rasistiska och ologiska: att bara därför att en arab vill något, bör han få det men när en jude vill samma sak, och av samma anledning, bör han inte få det eftersom han bara är jude.

Jag gick åter till mina böcker för att få några timmars lugn.

Hans tolkning har ingen koppling till verklighet eller logik. Och nu har Bokmässan, en oas av intellektuellt utbyte, invaderats och kapats.

Det finns faktiskt stor skillnad mellan fiction och fakta, Nabila Abdul Fattah

Onsdag, September 24th, 2008

Nabila Abdul Fattah skriver vältaligt men vet desto mindre.

Hon säger sig har varit i Jerusalem när en 19-årig arab misslyckades i sitt uppsåt att mörda fotgängare, obeväpnade soldater på permis, på trottoaren vid Gamla stadens murar, judendomens heligaste plats.

Han ’lyckades’ endast skada 20 människor.

Hon skriver 464 ord om händelsen. Hon utelämnar en hel del men tillägger en hel del annat. Hon utelämnar att mannen medvetet mejade ner fotgängarna. Hon utelämnar att han inte hade körkort. Hon utelämnar att han kände sig frustrerad eftersom han ville gifta sig med sin egen kusin (bara det!) som inte ville ha honom – då tog han ut sin frustration på gammalt hederligt vis, genom att meja ner några på måfå selekterade judar. Inget nytt sålunda, så har det alltid fungerat i den antisemitiska delen av världen.

Så långt det hon utelämnar. Men det mest häpnadsväckande är det hon lägger till: att de israeliska säkerhetsstyrkorna letar nu efter hans hem ”för att riva ner det … att hans fru och barn blir hemlösa är mindre viktigt”.

Fakta kanske inte är riktigt Nabilas grej: pojken som hade olovligt tagit en bil utan att ha körkort och medvetet rammat in den i en klunga fotgängare för att de var judar var bara 19 år! Han hade vare sig fru eller barn. Det var just det som var problemet – han fick nobben när han ville gifta sig med sin egen kusin, något som i de flesta civilisationer anses som motbjudande, för att inte säga olaglig. Det är mycket som Nabila utelämnar.

För några månader sedan var jag i Jerusalem när en arab från samma stadsdel som denne terrorist mördade åtta unga judar i skolan medan de bad kvällsbön. Jag var på plats och skrev en krönika om det. Metro vägrade publicera krönikan.

Det känns alltid konstigt att bli diskriminerad.

Villkora svenskt Palestinabistånd till respekt för mänskliga rättigheter

Fredag, September 19th, 2008

Sverige ger palestinierna mest bistånd i världen räknat per capita – nästan 1,4 miljarder kronor på två år.

Denna ekonomiska hjälp har som mål att assistera palestinierna i uppbyggande av ett statsskick baserat på demokrati, lika behandling av alla samt respekt för mänskliga rättigheter, inklusive etniska och religiösa minoriteter samt kvinnor och barn – de samhällsgrupper som ofta behandlas sämst i det palestinska samhället.

Sveriges ekonomiska assistans är välbehövlig. Dock finns det stark anledning att ifrågasätta om inte ständigt bistånd utan krav på motprestation snarare stjälper än hjälper palestinierna eftersom inga eller endast ringa framsteg har noterats.

Ett fall bland många som föranleder en kritisk granskning gäller den unge israelen Gilad Schalit. Han kidnappades för mer än två år sedan från det suveräna Israel – alltså inte från någon omtvistat område – av en tungt beväpnad invasionsstyrka från den av Hamas kontrollerade Gazaremsan. Hamas är en dominerande regeringspart och innehar premiärministerposten. Därtill har Hamas total kontroll av Gazaremsan. Hamas har konsekvent vägrat att frige Gilad Schalit, som kidnappades när han var 18 år gammal.

Pojken har sedan dess hållits inspärrad, utan tillgång till Röda korset, läkarvård, advokat eller kontakt med anhöriga. Hamas meddelar att pojken under dessa år aldrig tillåtits att få motion i solljus.

Palestinska terrorister som sitter i israeliskt fängelse har sina rättigheter garanterade av det israeliska rättsväsendet. De besöks av Röda korset, får obehindrad tillgång till advokater, journalister, familjmedlemmar, de får skriva hem. Barnamördaren Samir Kuntar, som nyligen släpptes, fick gifta sig, han åtnjöt äktenskapliga besök, tog universitetsexamen och lämnade israeliskt fängelse som en välgödd man som välkomnades varmt av Palestinska myndighetens Mahmoud Abbas.

De palestinska fångarnas villkor står alltså i bjärt kontrast mot den unge israelen Gilad Schalit, som ännu i det tredje året efter hans kidnappning inte fått se solljus, prata med eller skriva till sina anhöriga eller träffa advokater eller Röda korset.

Sverige ger betydande bidrag till palestinierna, utan krav på motprestation. Därigenom finansierar Sverige detta barbari, som är i total strid mot Genèvekonventionen och våra egna åtaganden om mänskliga rättigheter och anständighet.

Om Gilad Schalit betraktas av Hamas som en krigsfånge, har han rätt att behandlas i enlighet med de regler som Sverige har skrivit under. Om Sverige subventionerar organisationer, institutioner och politiska partier som öppet bryter mot dessa regler, gör sig Sverige skyldig till medhjälp eftersom palestiniernas lagstridiga människohandel hade inte varit möjlig utan svenskt bistånd.

Vad tänker Sveriges utrikesminister respektive biståndsminister göra för att villkora Sveriges nuvarande och framtida bistånd till Gilad Schalits omedelbara frisläppande? Tänker de fortsätta med den inslagna linjen av oinskränkta bidrag från våra skattepengar, utan något som helst krav på motprestation?