Mitt försök att hjälpa Bitte Hammargren bli en bra journalist

Nedanstående brev skickade jag till Bitte Hammargren på SvD för att uppmuntra henne att skriva mer balanserat. Fick tyvärr inget svar. Detta ska inte nödvändigtvis tas som bevis att alla svenska Mellanösternreportrar är enögda, arroganta och politiskt drivna.

Hej Bitte,

Jag vill tacka dig för en mycket bra och för det mesta överraskande objektiv och balanserad artikel om den förödande situationen i Gaza.

Det fanns dock några luckor som både du som journalist och ämnet som är så känsligt hade vunnit på om de klargjorts mer fullständigt.

Du skriver till exempel:

”På ett möte för jordbrukarkooperationen i Beit Hanoun passerar vi nedlagda industrier och den igenbommade godsterminalen i Karni som tidigare var navet för all handel mellan Israel och Gaza.”

Det du inte förklarade är att industrierna är nedlagda inte minst eftersom all metall beslagtas av Hamas och övriga terrorister för att bygga raketramper och raketer som skjuts mot civila israeler i Sderot med omnejd.

Det du också inte förklarade är att Karni liksom alla andra gränsövergångar har tvingats att stänga eftersom Hamas och övriga terrorgrupper har upprepade gånger skjutit raketer mot dem – de vill inte att Gazaborna ska uppleva någon form av normalisering med judar. Din artikel hade blivit mycket mer välrundad om du hade lagt din kommentar ovan i detta perspektiv, eftersom detta är sanningen i ett bredare perspektiv.

Du skrev också mycket riktigt om hur undermålig den egyptiska transportinfrastrukturen är jämfört med den israeliska. Du skrev:
” Israel har mycket bättre logistik för export. Här talar vi inte politik. Från Israel kan våra grödor snabbt flygas ut eller gå på lastfartyg, därifrån går flera avgångar per dag. Men ska vi skicka våra produkter via Egypten kommer blommorna att fastna där i en vecka och då är de vissna när de kommer fram, säger lantbrukarna i Beit Hanoun.”

Det din artikel hade vunnit på var den enkla kommentaren att det naturligtvis inte är en mänsklig rättighet att få exporträttigheter via ett grannland som man samtidigt bombarderar sönder och samman, med dagliga raketsalvor på 40 till 50 missiler. Hade du nämnt det faktum att den transportväg och den transportinfrastruktur som dessa palestinska odlare kräver faktiskt sköts av invånare från Sderot, som dagligen tar emot upp till 50 raketer och granater avfyrade från dessa odlingar, hade din artikel gett en mycket mer avrundad och balanserad bild på orsak och verkan.

Och därigenom kanske bidragit till att svenska läsare får en större förståelse för situationen.

Med vänliga hälsningar,
Ilya