Skribent med rötter i Jerusalem och Baghdad
Idag ifrågasätts värdegrunden för världens enda judiska stat. Man delegitimiserar Israel och ljuger om judarnas enda land. Man vill skapa ytterligare en muslimsk arabisk stat i dess ställe – utöver världens 22 arabiska och 48 muslimska stater.
Judarna har bott oavbrutet i Israel i 3500 år och två gånger haft nationalstat där med Jerusalem som huvudstad. Israel ska ändå bort. Till förmån för utövare av en religion som är 1400 år gammal och som aldrig har haft en nationalstat där. Ändå anses de vara områdets ”urinvånare”. 1400 muslimska år är fler än 3500 judiska år. Logiken försvinner tillsammans med sanningen.
Judar som andra klassens medborgare i arabvärlden
I arabvärlden levde judar som andra klassens medborgare. Särbehandling av judar var inte en naziuppfinning; i arabvärlden fick inte judars hus vara högre än muslimers. Till och med judarnas dörrar var lägre än muslimernas – judarna skulle påminnas om sin underdånighet varje gång de bugande steg ut i den muslimska omgivningen.
Hur vet jag det? Mina farföräldrar kom från Baghdad, min mormor från Jerusalem, min morfar från Basra, min mamma föddes i Teheran. Familjen var ständigt på flykt österut undan muslimska pogromer, flyende de länder där de levt i generationer. Och flyktingvågen växte – 850 000 judar flydde arabvärlden, lämnande allt.
Judarnas rätt till egen stat
Judarnas rätt till egen stat ifrågasätts av en enda anledning: antisemitism. Att ifrågasätta staten Israels aktioner är inte antisemitism. Att aldrig ifrågasätta andra staters aktioner, endast Israels, är antisemitism. Att aldrig ifrågasätta något muslimskt lands existens, endast Israels, är antisemitism. Att aldrig ifrågasätta skapandet av stater i Mellanöstern – Irak, Syrien, Libanon, Jordanien – men däremot ifrågasätta Israels skapande trots att länderna kom till ungefär samtidigt, är antisemitism.
Det knappt dolda judehatet
I väst får man inte visa öppet judehat; därför lägger man fokus på hat mot judarnas enda land och länken till judarnas heligaste plats, Jerusalem.
Man accepterar utan vidare att Iran kallar sig Islamisk Republik, att islam är enda tillåtna religion i Saudiarabien. Man accepterar att judar inte får besöka Saudiarabien, att besökare med halsband i form av ett kristet kors eller judisk davidsstjärna fängslas.
Däremot anser samma människor att det är en styggelse att Israel är ett judiskt land. De vill förgöra Israel, Mellanösterns enda land där minoriteter skyddas: 25 % av Israels befolkning består av muslimer, kristna, druser och bahá’íer; ahmadiyamuslimernas enda tillflyktsort i Mellanöstern– undan sunni- och shiamuslimska pogromer – är Israel; kristna araber från Palestinska Myndighetens Betlehem, Jesus födelsestad, flyr muslimska pogromer till just Israel.
Nazityskland ville förgöra judarna. Arabvärlden vill förgöra judarnas land.
Den 29 november skrev palestinska regeringspartiet Hamas att ”Palestina är arabisk-muslimsk mark … det finns inget utrymme här för judar”.
Opinionsbildare som negligerar detta men ifrågasätter världens enda judiska stats legitimitet främjar antisemitism.
Faktaruta:
1. Transjordanien bildades 1921 för att ge Palestina-araber en egen stat på 80 % av marken.
2. På de återstående 20 % skulle Palestina-judar återfå sin stat. Araberna vägrade. Marken delades än en gång, judarnas del omfattade mestadels öken. Det arabiska Palestina skulle få 1 % judisk befolkning, det judiska Israel skulle få 45 % arabisk befolkning. Judarna accepterade. Araberna vägrade. De började ett krig i vilket 1 % av Israels judar dödades. I Sverige motsvarar det 90 000 döda.
3. Palestina-araber beskrivs ofta som ”urbefolkningen”. Judarna har bott oavbrutet i Israel i 3500 år. Araberna kom dit ungefär samtidigt som de invaderade Spanien på 700-talet. Med samma logik blir araberna Spaniens ”urbefolkning”.
4. Sverige är en svensk stat, Israel en judisk stat. I Sverige och Israel har folk av olika etniciteter, religioner, politiska åsikter och kön lika rättigheter.
5. Det finns inget arabiskt/muslimskt land där folk av olika etniciteter, religioner, politiska åsikter eller kön har lika rättigheter.