Det är glädjande att Sverige vill i slutet av denna månad anordna en internationell givarkonferens för krigsdrabbade.
Vad som förbryllar är att endast Libanon står som hjälpmottagare. Libanon är det land som illegalt övertogs och användes av den iranska regimens Hizbollahmilis för att iscensätta ett oprovocerat krig riktat mot civila i Israel.
Ett kapat land
Hela Libanon kapades av det libanesiska regeringsparti som hade minst antal mandat – Hizbollah med endast 2 ministerposter. Hela Libanon påtvingades ett krig av detta minoritetsparti, och hela Libanon är med all rätt nu fokus för en stor internationell hjälpverksamhet. Skamligt vore det annars om världssamfundet inklusive Sverige, som stillatigande under sex år tillät Hizbollah bygga upp sina aggressiva styrkor medan vi tittade på, nu inte skulle hjälpa Libanon ur den förödelsen som omvärlden därigenom bidragit till. Det hedrar nu Sverige att vi vill hjälpa Libanon, ett offer för Hizbollahs brutala krig.
Två offer
Men det som förbryllar är att givarkonferensens organisatörer inte tycks anse att Libanon bara är ett av två offer. Israel drabbades ju också av Hizbollahs krig, men den judiska staten anses inte vara värd någon internationell hjälpinsats. En miljon israeler har fått leva i underjordiska skyddsrum i en månad, nästan en halv miljon israeler har blivit flyktingar, fler än 2000 bostadshus har förstörts, ekonomin är slagen i spillror, Hizbollahs krig har kostat Israel i runda tal 300 miljarder kronor, såväl sjukhus och skolor som fabriker och transportinfrastruktur har förstörts av Hizbollahs raketer. Men Sverige tycks inte anse att den judiska staten förtjänar samma hjälp som den arabiska stat som också drabbades av samma krig. Det är en skrämmande inställning.Det tål att upprepas att det var terrorregimen Hizbollah och inte det arabiska Libanon som startade kriget. Libanon får nu finansiell hjälp för sin återuppbyggnad. Men trots att det inte heller var Israel som startade kriget, anses inte den judiska staten vara värd någon hjälp.
Segregation?
Förhoppningsvis är det inte något inbyggt anti-israeliskt eller, vad värre är, antisemitiskt i detta handlingssätt. Förmodligen har man så starkt och med all rätt fokuserat på det libanesiska folkets skriande behov att man helt enkelt glömt det israeliska folkets lika skriande behov. Att göra misstag, att glömma, är trots allt bara mänskligt.
Det svenska sättet
Att rätta ett misstag, att agera när glömska påpekas, är värdigt och mänskligt. Det är också det svenska sättet, det som gör Sverige så internationellt uppskattat som neutral medlare. Det är därför en from förhoppning att givarkonferensen nu görs om så den ger välbehövligt stöd till alla offer för Hizbollahs krig, oavsett etnicitet, hudfärg eller religion.
Signalen som skickas ut vore förödande annars.
UNHCR vs UNRWA