Den 5:e november försökte en palestinier spränga sig till döds inne i ett myllrande köpcentrum i Netanya, Israel. Han stoppades vid entrén och lyckades därmed ”bara” mörda 5 oskyldiga israeler samt lemlästa ytterligare 50 människor.

Mahmud Abbas och Saeb Erakat från Palestinska Myndigheten kom omedelbart med ett kraftfullt fördömande: ”Jag anser att detta dåd skadar palestinska intressen” sade Erakat. Abbas sade att dådet ”saboterar den begynnande fredsprocessen”.

Inte ett ord om det moraliska förfallet som dådet är ett tecken på. Inte ett ord av sympati för de oskyldiga offren eller deras familjer. Bara ånger över att dådet tyvärr skadar palestinska intressen.

Det palestinska samhället är i djupt moraliskt förfall. Vare sig utövarna av våldet, samhällets ledare eller den breda folkmassan kan förmå sig att uttrycka den avsky mot barbari som hela resten av världen så entydigt fördömer.

I frågan om folkmord har antingen världens 6 miljarder människor fel, eller så har regionens 3 miljoner palestinier fel.

Det är dags att tala klarspråk. Folkmord som verktyg är helt enkelt ett uttryck för folkmord som ändamål.

Palestiniernas mål är identiskt med palestiniernas verktyg – en värld utan israeler. Ansvaret ligger på Mahmud Abbas att bevisa att detta inte stämmer – genom att förhindra fortsatt palestinskt barbari. Tills dess måste Abbas och palestinierna anses gå i Irans ledband. Och Iran gör ingen hemlighet av sitt mål att ”sudda ut Israel från världskartan”.

Medan palestinska våldsmän med folkmord i blick hedras som hjältar av det egna samhället, riktar sig omvärlden – inklusive det palestinskdominerade Jordanien – mot självklara frågor om moral, etik, principer och demokrati.

Hur vill palestinierna bli ihågkomna på historiens anständighetsskala?