Israel har lämnat Gazaremsan, en både politisk och säkerhetsmässig risk utan tidigare motstycke i världshistorien.
Det genomfördes som ett första steg i byggandet av något som också saknar motstycke i världshistorien – en palestinsk-arabisk stat med namn Palestina (en palestinsk-judisk stat med namn Israel existerar ju redan sedan 1948).
Tre kategorier byggnader lämnades kvar av israelerna:
– Växthus och jordbruksinfrastruktur – så det nya palestinska landet kunde få en snabbstart på sin ekonomi.
– Den israeliska arméns högkvarter – som Palestinska Myndighetens (PA) säkerhetsstyrkor skulle ta över så det nya landet omgående kunde etablera lag och ordning.
– Och så till sist synagogorna, de judiska bönehusen.
Växthusen togs tacksamt emot och skyddades för att bygga upp framtiden. Den israeliska arméns – den mest hatade symbolen för palestinierna – högkvarter togs gladeligen emot och skyddades för att säkerställa framtiden. Men synagogorna sattes omgående i brand.
Det säger en hel del om palestiniernas egentliga drivkraft när de mest hatade politiska, militära och ekonomiska symbolerna för Israels närvaro i Gaza gärna tas emot, samtidigt som judarnas religiösa symboler förstörs. Saeb Erekat, Palestinska Myndighetens regeringstalesman, beklagar att hela världen fått se palestiniernas djupt rotade antisemitism. Han beklagar inte palestiniernas antisemitism, utan endast att omständigheterna gör att denna antisemitism nu visas inför TV-kamerorna.
Det finns nog skäl att ta palestinska motståndsrörelser som Hamas på fullt allvar när de ständigt upprepar, till och med på organisationens webbsida, att deras mål är att fördriva alla judar från hela Mellanöstern – redan det ”moderata” PA visar ju med facklor i hand hur de tänker.
Trots flera års ständiga palestinska massmord på oskyldiga civila israeler, inklusive spädbarn fastspända i sina bilbarnstolar som avrättats med skott från en meters håll, är det ingen i någon israelisk regering som någonsin kommit på den fruktansvärda tanken att demolera muslimernas moskéer i Israel – än mindre gjort det.
Demolering av synagogorna har skett i trots mot internationell rätt, trots vädjan från bland andra FN:s Kofi Annan samt de muslimska länderna Marockos och Tunisiens statsöverhuvuden. Denna skymfning av en religion bådar inte gott för det framtida samhälle som palestinierna nu får tillfälle att bygga upp – aktionen är inget annat än en yttring av djupt rotad rasism i form av antisemitism.
Hela omvärlden har stora förhoppningar på en verklig förändring, en förändring vars framgång vi alla vill säkra. Vissa ändringar sker rent fysiskt – såsom tillbakadraganden och gränsjusteringar – medan andra sker mer subtilt – såsom avståndstagande från antisemitism och från politiskt motiverat våld och ett slut på terrorism. Den omvärld som så ihärdigt pressat Israel till eftergifter måste nu ta sitt ansvar och pressa palestinierna att uppföra sig på ett civiliserat sätt. Annars är inget vunnet och inget kommer att vinnas för någon part – hur gränserna än ser ut.
Ansvaret för att få palestinierna att anpassa sig till civilisationens absoluta minimikrav faller inte enbart på deras egna ledare, utan på omvärlden. Vi minns alla hur det slutade förra gången synagogor stacks i brand.