Att skriva till Olle S på Aftonbladet: an exercise in futility

Det är ytterst sällan jag återger min korrespondens med andra människor, men här går det eftersom det inte är personligt och dessutom eftersom det som föranledde min korrespondens med Olle S på Aftonbladet var en artikel han skrev – eller rättare sagt fantiserade ihop – för tidningens räkning. Här mitt brev till honom i augusti 2005:

Bäste Olle,

Intressant ledare idag. Fast behäftad med ganska många fel.

Du skriver om Ariel Sharon att han är ”mannen som drömt och stridit för Storisrael – Eretz Israel”. Fel. Om vi bortser från det språkliga felet (man kan inte drömma för något, det borde istället ha stått ”…drömt om och stridit för…”; men å andra sidan har inte jag svenska som modersmål, så jag kan ha fel) kan vi istället koncentrera oss på sakfelet: Eretz betyder ”Land” eller i bestämd form ”Landet”. Eretz Israel betyder på svenska ”Landet Israel”, på engelska ”The Land of Israel”, inget annat. Storleken är helt oväsentlig. Att tolka det som du gjorde tyder på antingen ren okunnighet eller medveten lömskhet. Redan då Israels självständighet utropades kallades landet ”Eretz Israel” – alltså medan Israel i praktiken delades i tre små, separata enheter med arabiska enklaver insprängda där emellan för att omöjliggöra ett judiskt land med sammanhållande markområden. Detta förhindrade inte araberna från att anfalla det pyttelilla Eretz Israel med siktet inställt på att krossa det. De förlorade.

Du skriver att ”Sharon håller egen kibbutz några mil från Gaza”. Fel igen. Han har ett lantgods. På svenska skulle det också kunna kallas för en bondgård, lantgård, jordbruk, på engelska en farm. En kibbutz är ett gemensamt ägt jordbrukssamhälle. Sharon må vara en stor man såväl till kroppsbyggnad som till sin politiska vision och framtidstro, men så stor är han inte att han kan räknas som ett kollektiv. Bryt med tradition – läs in dig på ämnet innan du skriver.

Du skriver om ”den väldiga muren (som) glufsar i sig palestinsk mark”. Fel en gång till. Låt mig citera den välkända (i pålästa kretsar) tankeleken om orsak och verkan: Först kommer terrorn, sedan kommer antiterrorbarriären för att motverka terrorn. Tänk nu följande: först kommer en beslutsam aktion från Mahmud Abbas att fullfölja sina förpliktelser under Färdplanen för Fred, genom att han en gång för alla nedmonterar de palestinska terrororganisationerna – sedan kommer Israel att nedmontera antiterrorbarriären eftersom den ju inte behövs. Följer du logiken? Alla andra gör det.

Du skriver mycket selektivt om vissa siffror – men utelämnar naturligtvis andra. Exempelvis skriver du att den begärda ersättningen för de tillbakadragande israeliska bosättarna är ”svindlande mycket högre än för de ofta utfattiga palestinierna.” Återigen fel. Israelerna begär en engångsutbetalning som ersättning för faktiska omkostnader för uppbyggnad av hem, jordbruk, industrier osv. Palestinierna har genom åren fått mer pengar per capita än någon annan folkgrupp, nation eller rörelse på jorden – och ändå bor de kvar i flyktingläger. De får långt mer än en miljard dollar per år i direkta bidrag från omvärlden. Det finns ett FN-organ (UNWRA) för att ta hand om 2-3 miljoner palestinska så kallade flyktingar (se nedan) – och ett annat FN-organ (UNHCR) för att ta hand om de hundratals miljoner flyktingar från hela resten av världen. Jag noterar att du inte sätter en siffra på de ekonomiska medlen som palestinierna fått genom åren, ej heller nämner du vad pengarna har använts till – terror, vapen, bomber, indoktrinering, statsfinansierad antisemitism. Fast jag, å andra sidan, noterar att Suha Arafat har länge levt ett gott liv på de bästa hotellen i Paris medan t ex staden Rafiah i Gazaremsan saknar fungerande avlopp…

Så om palestinierna fått så ofantligt mycket pengar genom åren och de fortfarande är ”utfattiga”, som du påpekar, vart har då pengarna tagit vägen? Varför bor de fortfarande i flyktingläger? Varför är palestinier de enda flyktingar i hela världen som ärver sin flyktingstatus medan alla andra flyktingar tas om hand och integreras? Hur har ungefär 600.000 palestinskarabiska flyktingar från 1948 blivit 3 miljoner idag, medan ungefär 800.000 judiska flyktingar från arabiska länder 1948 blivit fullvärdiga medborgare med blomstrande ekonomier och höga utbildningar i Israel, och i Israel finns inga flyktingar? Varför tillverkar Israel allt från datorer till medicin, medan den största industrin i Gaza är raketer och ännu fler raketer? Varför har Israel en blomstrande vapenindustri, vid sidan om ett världsberömt jordbruk och bevattningsexpertis i en klass för sig, medan palestinierna under samma tid har byggt upp en blomstrande vapenindustri, och inget annat? Varför uppkallas israeliska gator efter berömda israeliska vetenskapsmän och statsmän, medan palestinska förskolor och gator uppkallas efter självmordsbombare och andra massmördare?

Snälla Olle, du vet lika bra som alla andra att det du sysslar med inte är journalism, utan du deltar som partisan i ett krig som förs på blodigt allvar – med ofantligt lidande bland både palestinier och israeler, bland både muslimer och judar. Fast i bästa salongsrevolutionära stil väljer du att föra ditt krig från den svenska vardagens säkerhet och ekonomiska trygghet. Du skulle säkert föräras mycket respekt om du flyttade till området och bidrog till en lösning på ort och ställe. Väl på plats skulle du kanske lära dig ett och annat, så att dina skriverier inte blev så behäftade med uppenbara fel.

Men den risken är nog inte så stor …

Vänliga hälsningar,

Ilya Meyer