När faktaunderlag saknas är inga slutsatser omöjliga – även de mest ologiska

Gunnar Olofsson, refererar till Israel – Mellanösterns enda demokrati – som apartheidstat. En intelligent läsare letar förgäves efter något som styrkar detta påstående. Här kommer lite fakta som Olofsson saknar.

Fakta: apartheid definieras av Nordstedts som ”politik som kännetecknas av rasåtskillnad och i praktiken svår diskriminering av icke-vita”.

Fakta: Israel har tagit in mer än 80.000 svarta etiopier till Israel. Det är svårt att förlika detta välkomnande av svarta med ”apartheidpolitik”.

Olofsson kanske inte refererar till hudfärg när han åberopar det laddade ordet apartheid, utan han kanske tillämpar begreppet på något helt ovidkommande i sammanhanget, det vill säga Israels behandling av araber. Det är olyckligt för hans argument att 20 procent av Israels egen befolkning består av araber. Det är så långt ifrån apartheid och rasåtskillnad man kan komma för i Israel lever israeliska judar och israeliska araber i samma land med lika rösträtt och med ett parlament – Knesset – som har både judiska och arabiska ledamöter. Situationen skiljer sig markant från läget för judarna i det tilltänkta Palestina, som skapas som ett judefritt land.

Olofsson syftar då kanske på utländska palestinier när de hänvisar till israelisk apartheid. Svårt då att förklara varför Israel varje år tillåter i runda tal 20.000 palestinier att invandra – återföreningsfall, oliktänkande, homosexuella, journalister och andra som lever under ständigt hot i det gryende Palestina.

Vill åter påminna Olofsson om att apartheid kännetecknas av åtskillnad, inte av välkomnande.

Ordet ”apartheid” missbrukas medvetet eftersom det framkallar negativa associationer. Precis som ”muren” används för att beteckna den israeliska säkerhetsbarriären. Men sanningen står sällan i vägen för människor med en bestämd dagordning. Att använda ord som ”apartheid” och ”muren” har blivit som en drog för många – de vet att det inte överensstämmer med sanningen, de vet att lögner inte hjälper till att skapa det lugn som behövs för en bättre framtid, men de kan bara inte hjälpa det – de är obönhörligen fast i missbruket.

Fast i fallen ”apartheid” och ”muren” finns all anledning att ifrågasätta inte bara dessa människors dagordning och deras missbruk, utan även deras syn – för Israel är ett svart-brunt-vitt hav av hudfärger, och landets ”mur” består till 95 procent av genomskinligt staket, som Olofsson uppenbarligen inte kan se igenom.

Politisk blindhet verkar tyvärr gå hand i hand med ordblindhet och nedsatt syn när det gäller den judiska staten Israel. När juden konsekvent väljs ut som föremål för kritik som inte riktas mot andra, och när denna kritik baseras på bevisbara lögner, brukar det definieras som ”antisemitism” – eller som Nordstedts definierar begreppet: ”ståndpunkt eller rörelse som är fientlig mot judar”.

Den definitionen är fakta.