Archive for Maj, 2005

Är Carin Jämtin verklighetsturist?

Måndag, Maj 23rd, 2005
Carin Jämtin har ett minst sagt annorlunda grepp om verkligheten.

Refererande till sitt tidigare besök till Israel och Västbanken/Gaza våren 2000 innan Israels omtalade säkerhetsbarriär byggdes, sade hon:

Då var det rätt positivt, det fanns hopp om en framtid.”

Då – år 2000 innan säkerhetsbarriären byggdes – dödades 47 israeler som på måfå selekterades för döden av palestinska terrorister. Nästföljande år mördade palestinierna 207 israeler. Året därpå 452.

Så det är ett märkligt slags ’hopp’ Jämtin hade, kan man tycka. Fast kanske inte så märkligt – om man envist betraktar israelers liv som irrelevant. Jämtin fortsätter:

Nu är det skillnad – det är förskräckligt, för jävligt faktiskt.”

Nu – våren 2005 när stora delar av säkerhetsbarriären är på plats – har palestinska terrorister inte lyckats döda ens hälften så många israeler. Det är svårt att se det ”förskräckliga” och det ”jävliga” i att inte fler israeliska skolbarn ha kunnat mördas. Men det är naturligtvis en synpunkt som får stå för Carin Jämtin.

Men i ärlighetens namn syftade kanske Jämtins val av ’förskräcklig’ och ’jävlig’ egentligen på barriären – denna tillfälliga struktur som kan plockas ner med några timmars varsel men som har byggts som svar på palestinsk massterror. Visst, barriären är en arkitektonisk och emotionell styggelse, oavsett var den byggs.

Så synd då att den behövs, denna tillfälliga symbol för avbrott i palestiniernas vardagliga liv. Så mycket värre då för alla israeler som har dött på grund av barriärens avsaknad. Avsaknaden av en tillfällig barriär har betytt två tusen permanenta gravar runt om i Israel. Hur man än bygger eller ändrar kommer inte dessa människor tillbaka. Jämtin besökte inte några israeliska kyrkogårdar för att skapa sig en uppfattning om behovet av barriären.

Jämtin baserade inte heller sin uppfattning på besök hos dem vars liv barriären har räddat – de tusentals lemlästade, sönderbrända, blinda och psykiskt krossade vanliga civila israeler som hade ”turen” att överleva mer än fyra års urskillningslös palestinsk terror. Men som ändå förlorade föräldrar, kompisar på dagis, klasskompisar i skolan, arbetskollegor – och ett normalt liv. Att prata med en flicka vars kropp är för alltid sönderpepprad med vassa spikar hade kanske gett Jämtin en lite annorlunda vinkel om vad som är ’förskräcklig’ och ’för jävlig’. Jämtin har inte frågat varför barriären överhuvudtaget byggdes, hon hävdar ändå att ”muren är helt obegriplig”. Och där är hon kanske helt uppriktig – för henne verkar israelers behov fullständigt obegripliga.

Jämtin envisades med att referera till barriären som ”muren” – trots att mindre än 5 procent utgörs av just mur. Ett lika omoget som billigt retorikbruk. Undrar om Jämtin godtar att vi framledes refererar till Sverige som Lappland – ungefär 5 procent av den svenska befolkningen består ju av lappar och deras ättlingar.

Men lågpunkten under hennes besök var ändå Jämtins ståndpunkt att Sverige och EU bör stödja terroristgruppea Hamas. Anledningen skulle vara att ”Hamas har vunnit sin majoritet i demokratiska val”. Det är nästan pinsamt att behöva påminna rikets biståndsminister att detsamma gjorde Nazipartiet och Adolf Hitler på sin tid. Det finns vissa bland oss som vet vart det ledde. Att organisationer som Hamas även tillhandahåller vissa sociala funktioner gör inte deras dagliga terroraktioner till icke-gärningar. Hitler skapade arbetstillfällen åt arbetslösa tyskar, han byggde fina motorvägar, han höll OS –hans utrotning av judar, zigenare, kommunister, homosexuella och andra är inte mindre avskyvärd för det.

Några dagar före Jämtins besök slogs världen av bestörtning när Palestinska Myndighetens officiella TV-station visade stolt den palestinska imamen Sheikh Ibrahim Mudeiras (13 maj 2005) som från moskén predikade bland annat att ”judarna kommer aldrig att tillåtas leva i fred under vår överhöghet…eftersom det är judarna som provocerade fram nazism”, ”judarna är ett virus likt AIDS, som hela världen lider av”, att ”Israel är en cancer som har spridits i den islamiska nationens kropp”. Denna vardagliga palestinska verklighet verkar inte ha varit tillräckligt intressant för att Jämtin skulle ta upp det under sitt besök.

Hela den tänkande världen ser hur officiell anstiftan till våld och massmord omsätts i praktik av en del av Israels palestinska grannar, och att Israels barriär faktiskt har lyckats decimera detta våld och massmord medan parterna försöker finna formerna för en hållbar framtid sida vid sida.

Hela den tänkande världen förutom Carin Jämtin.

Det enda som behövs för att se denna sanning, Carin Jämtin, är ett litet mått god vilja – bara tillräckligt mycket för att acceptera israelers rätt att leva.

Nyckel till framgång: skapa – inte förstör

Söndag, Maj 15th, 2005

Nyckeln till en fredlig framtid i Mellanöstern är skapande av den egna framgången – inte sörjandet av grannens existens.

Palestinska Myndighetens Mahmud Abbas tycks inte ha lärt sig detta.

Den 15 maj 2005 fortsatte hans statliga palestinska TV indoktrinering av en hel generation palestinska barn i konsten att vägra blicka framåt och arbeta för sin egen framgång, utan att istället blicka bakåt och sjunka allt djupare ner i hatets och konfliktens misär.

Dagen för Israels grundande kallas på arabiska för ”nakba” (katastrofen). I ett barnprogram den 15 maj får unga tittare veta att ”Israel tog allt 1948”. Att britterna härskade över hela det palestinska mandatet fram till 1948 och skapade ett palestinskt land – Jordanien – på hela 80 procent av mandatet; att Västbanken ockuperades av Jordanien i strid mot FN mellan 1948 och 1967; att Gazaremsans härskare vid samma tid var Egypten; att Israel inte ”tog allt 1948” utan tvärtom byggde något som aldrig tidigare existerade – områdets första universitet – i bjärt kontrast mot Jordaniens och Egyptens styre då palestinska araber inte tilläts högre utbildning utan skulle hållas kvar i fattigdom och feodal misär av sina egna arabiska bröder. Inget av detta nämns överhuvudtaget. Allt det onda börjar med judarna och Israel.

Detta är även vad de vuxna hör. Så här lät den TV-sända predikan i palestinsk TV fredagen den 13 maj i år:

Denna ’nakba’ (katastrof) är den värsta minnesdagen för palestinierna … eftersom med detta förlorades den arabiska nationen, och med etablerandet av den falska staten Israel förlorades hela den muslimska nationen … Den som påstår att judarna har någon rätt till någon del av detta land … är en lögnhals, och dessa människor kommer att försvinna.”[Ibrahim Mudayris, 13 maj 2005. Palestinska Myndighetens TV]

Budskapet är alltså inte etablerandet av en palestinsk stat utan förstörelsen av den israeliska. Mer än så, budskapet är en direkt uppmuntran till religiösa motsättningar för politisk vinning.

Denna antipati är så inarbetad hos den indoktrinerade palestinska befolkningen att över hela det palestinska området ljöd sirenerna 15 maj – inte för att uppmärksamma Israels övertagande av Västbanken och Gaza 1967, utan bildandet av Israel 1948.

Och för att verkligen hamra fast detta budskap använder sig Palestinska Myndigheten av en grafisk symbol – en nyckel. En nyckel till hela Israel. Se till exempel myndighetens officiella tidning Al-Hayat Al-Jadida, 15 maj 2005:

Nyckeln symboliserar Palestinska Myndighetens anspråk på hela Israel, inte bara Västbanken och Gaza.
Förnekandet av Israels existens är sålunda ett ständigt inslag i den palestinska vardagen.
Frågan är hur mycket längre denna våg av hat och denna vägran att blicka framåt kan tolereras av en omvärld som vill se förändring och framsteg.

Inte bara israeler utan i all synnerhet palestinier förtjänar ett palestinskt ledarskap som uppför sig ansvarsfullt och med blicken inställt på verklig förändring. Regionen vet redan vad alternativet innebär.