Judar sprängdes till döds i Tel Aviv i Israel fredag den 26:e februari i kön utanför en nattklubb. En nattklubb – ingen politik inblandad, inga militäraktioner, ingenting som på något sätt kunde tolkas eller vantolkas som ett ställningstagande i den snabbt upptinande konflikten mellan israeler och palestinier.
Ändå var förövaren en palestinier. Han dödade sina på måfå selekterade offer för att demonstrera sitt missnöje med det egna palestinska ledarskapet under den nytillträdde och mycket lovande presidenten Mahmud Abbas (Abu Mazen).
Det tål att upprepas: civila judar selekteras för döden när palestinier gör upp i en intern palestinsk maktkamp.
När antijudiska pogromer iscensattes i Polen, Ryssland, Nazityskland för 100, 80, 60 år sedan var världen enad i sin syn: det är antisemitism att selektera judar för urskillningslöst våld bara för att de är judar och tillgängliga.
Våldsfanatiker och fredsmotståndare kommer aldrig att sluta döda civila judar förrän en enad omvärld slår fast att detta är terrorism och vidtar mått och steg – finansiellt, mediemässigt och polisiärt – mot dessa grupper.
Mordet i Tel Aviv som tog 4 liv och skadade och lemlästade 40 andra planerades, organiserades och finansierades av Hizbullah. Hizbullah är en terrororganisation som finansieras av Iran. Hizbullah har herravälde under syriskt överinseende över södra Libanon – det område som Syrien ockuperar i strid mot internationell lag och mot FN-resolution 1559.
På lördagskväll efter sabbatens utgång begravdes 4 offer för en attack utförd av en organisation som inte anses vara en terroristorganisation.
Undrar om beslutet hade varit likadant om Hizbullahs ständiga terroraktioner riktats mot något EU medlemsland.

