Archive for Oktober, 2004

Huvuden borde redan rulla på Aftonbladet

Tisdag, Oktober 26th, 2004
Svenska Elisabeth Krantz fem barn har kidnappats av hennes frånskilde palestinske man och olagligen forts till Gaza.

Den 26:e oktober hade Aftonbladet följande förstasidesrubriker: ”Elisabeths barn är instängda i Israel”, ”Barnen: varför är det ingen som hjälper oss?” samt ”Nu söker Elisabeth sina barn i Israel”.

Publicitet behövs kring detta tragiska fall där barnen har rövats bort och tvångsinternerats i Gazaremsan. Barnen måste förenas med sin mamma i enlighet med svensk lagstiftning.

Dock gör sig Aftonbladet skyldig till grovt förtal när man väljer att medvetet vilseleda sina läsare. Rubriksättningen är ämnad att få läsaren att tro att Israel ligger bakom bortrövandet. Barnen är inte ”instängda i Israel”, utan i Gaza. Elisabeth Krantz söker inte ”sina barn i Israel”, utan hon vet att de finns i Gaza; Israel är det närmaste hon kan komma dem.
Avsikten och effekten med rubriksättningen är att läsare som enbart ögnar igenom rubrikerna får en helt förvrängd bild av situationen och skyller på den judiska staten.

Det är svårt att tro att Aftonbladet har svängt i sin politiska uppfattning och numera anser – till skillnad från resten av världen inklusive Israel självt – att Gaza tillhör Israel. Tidningen slår kallblodigt mynt av en svensk mammas desperation. Alla vapen är tillåtna i tidningens förtalskampanj mot den judiska staten.

Men fallet har inget med storpolitik att göra. Det är en högst personlig humanitär kris som drabbar en västsvensk mamma och hennes fem svenska barn.

Aftonbladet visar prov på en ofattbart låg etisk moral. Tidningen missbrukar desperata människoöden för att driva sin hatkampanj mot Israel istället för att rikta kritik mot Yasser Arafat. Det var ju Arafat som framför TV-kamerorna redan för flera veckor sedan lovade Laila Freivalds att han hade löst problemet och att barnen var på väg hem till sin mamma.

Huvuden borde redan rulla på Aftonbladet.

Medierna kan man inte lita på

Onsdag, Oktober 13th, 2004
Lena Sundström undrar ”vem man kan rösta på” (Metro, 041013). Hon tycker att våra ledargestalter – politikerna – inte riktigt går att lita på. Hon är besviken när budbärarna – journalisterna – blir attackerade för budets innehåll.

Politikerna är inte våra enda ledargestalter. Dit hör även journalister. Journalister som ljuger, förvränger, tystar ner – eller är pinsamt naiva eller dåligt informerade. Svaret på ”vem man kan rösta på” – och lita på – finns faktiskt i Sundströms egen artikel. Där talar hon om en israelisk säkerhetsbarriär i form av en ”mur”. Att mindre än 5 procent av barriären består av en mur medan resten består av ett stängsel tycks inte bekomma Sundström. Att palestinierna slaktar israeliska civila i skolor, på bussar, på lekplatser, nämns inte i Sundströms artikel. Att palestinierna gör detta som ett led i skapandet av ett juderent Palestina nämner Sundström inte heller. När man kritiserar offrens försvar mot massmord men inte massmordet, underblåser man rasism och främlingsfientlighet. När offren utses för att de är judar, kallas det för antisemitism.

Men Sundström är inte intresserad av vad man kallar saker och ting. ”Kalla det vad ni vill” skriver denna budbärare, och kallar 95 procent genomskinligt staket för ”cementklumpar” och ”mur”. Sanningen bakom behovet – palestinskt massmord – nämner hon överhuvudtaget inte.

Hon undrar vad folk ”kommer att säga om hundra år”.

En journalist som blundar för sanningen idag bör inte spekulera om sitt anseende om hundra år.

För sanningen är att säkerhetsbarriären skyddar mot lömska attacker utförda av människor utklädda till budbärare. Palestinska självmordsbombare utklädda till präster, lärare, ambulansförare – och journalister.