När logik och fakta tryter kommer antisemitismen fram

Ingmar Karlsson påpekar det oheliga i en påstådd allians (“Kristen höger styr Bush”, SvD 040428) mellan den i grunden antisemitiska amerikanska högerrörelsen och USA:s judar, en allians som enligt Karlsson uttrycks i stöd för Israel.

Han antyder att Israel per definition är medskyldig för stödet landet får när ”kristna fundamentalister ansluter sig till en bokstavstrogen tolkning av Bibeln”. Att fördöma någon – i det här fallet det judiska landet Israel – på grund av andras åsikter är ett klassiskt antisemitiskt grepp. Samma taktik – att projicera onda avsikter på judarna via ombud – används när han skriver att Bush ”präglas av en gammaltestamentlig retorik om den eviga kampen mellan gott och ont” där Bush påstås använda judarna i den kamp i Mellanöstern som han inte vågar föra på hemmaplan.

Intressant är att Karlsson genomför sin attack mot Israels existensberättigande genom att poängterar att man enligt planerna vill ”återuppbygga (det judiska) templet på dess ursprungliga plats – där Klippmoskén står idag”. Han tar inte resonemanget till dess logiska ursprung – att moskén faktiskt och med flit byggdes ovanpå det judiska templet som stod där innan Islam ens var född, ett moskébygge som var en avsiktlig markering mot judendomen. Det verkar vara förkastligt att vilja bygga ett judiskt tempel där en moské står, men det är fullt acceptabelt att bygga en moské där ett judiskt tempel stått.

Men denna diskussion är egentligen fullständigt irrelevant eftersom den överväldigande majoriteten av Israels befolkning och vänner utanför landet inte vill ändra den nuvarande statusen gällande de religiösa områdena, utan enbart agerar för att staten Israel skall få existera i fred och säkerhet, inom erkända gränser som överenskommes via förhandling. Religiösa övertoner figurerar inte i ekvationen.

Karlsson berättar om Israels historia och dess nuvarande situation som om den skapades i ett högervridet kristet fundamentalistiskt vakuum. Han skriver att enligt kristna fundamentalister ingår ”Israels grundande 1948, erövringen av Västbanken och östra Jerusalem under junikriget 1967 … i ett gudomligt scenario som förutsägs i Uppenbarelseboken.”

Det är som om judarna inte fanns på plats före 1948. Som om palestinsk-muslimska pogromer mot judarna aldrig skedde före 1948. Som om 5 anfallskrig mot Israel utlösta av arabstaterna aldrig ägde rum. Som om Israels agerande enbart har stämts av med kristna fundamentalisters tolkning av Bibeln. Som om den judiska staten – som förbehållslöst accepterade den föreslagna delningen av Palestina 1948 i en israelisk och en arabisk-palestinsk del, en delning som araberna förkastade – aldrig blev attackerad. Inte bara av de palestinska araberna, utan även av araberna från Libanon, Syrien, Jordanien, Irak och Egypten. Som om Suezkanalen aldrig blev blockerad för israeliska fartyg i ett försök att krossa den judiska staten ekonomiskt. Som om den världsomspännande arabiska bojkotten aldrig ägde rum. Som om de tre ökända ”nejen” (nej till erkännande av Israel, nej till förhandlingar med Israel, nej till fred med Israel) aldrig uttalades av arabländerna på Khartoumtoppmötet. Som om allt detta inte skedde långt före junikriget 1967, som resulterade i utökningen av Israels territorium på Golanhöjderna, Västbanken, Gazaremsan samt Sinaiöknen. Som om Israel inte välvilligt lämnade ifrån sig Sinai till Egypten i utbyte mot varaktig fred – en fred som håller än idag, 25 år senare.

De kristna fundamentalisterna må ha vilka åsikter de vill när de stödjer det ena eller det andra, men det är bara Israel som vet vad som behöver göras för att säkerställa landets existens.

Karlssons text visar inte vad han anser om de muslimska fundamentalisternas syn på expansionism då de kräver att varje landområde som en gång tillhört Islam skall återerövras för att ingå i det världsomspännande muslimska Kalifatet. Däremot skriver han om President Bush stöd åt den ”israeliska expansionspolitiken” som vill återskapa det bibliska Storisrael – en intention som gärna får stå för Karlsson och för vissa kristna grupperingar men inte för Israel. För det är svårt att veta hur man skall relatera till denna påstådda ”expansionspolitik” samtidigt som Israel har aviserat att man efter drygt 30 år – varav 10 års resultatlösa förhandlingar – enhälligt drar sig tillbaka helt från Gazaremsan samt från cirka 50 procent av Västbanken, och att resten av tillbakadragandet skall ske när väl palestinierna kan föra fram ett ledarskap som överger terror för förhandling om framtida säkerhet och välstånd. Detta låter som allt annat än expansion.

Det står naturligtvis varje individ helt fritt att stödja vilka politiska partier och politiska dagordningar man vill. Det kallas för demokrati. Men att blanda in religiösa förtecken som ett led i detta stöd, som Ingmar Karlsson gör, är knappast ämnat att föra fram diskussioner baserade på fakta, logik och sanning. Världen har redan tillräcklig erfarenhet av det kaos och blodsspill som blandningen politik-religion utgör – det vi istället behöver är sanning och ärlighet.

Alla fakta, hela tiden.