Archive for Februari, 2004

Vilket kom först, kycklingen eller ägget?

Fredag, Februari 27th, 2004
Världen fördömer Israels byggande av en antiterroristbarriär.

Men staketet kom till EFTER det att palestinierna inledde sin bombkampanj mot civila judar på bussar, i restauranger, på väg till skolan.

Man skriver bara om de 4% av antiterroristbarriären som består av en mur, men ignorerar de 96% som består av genomskinligt staket.

Man säger inget om att stoppa de palestinska självmordsbombarna som ju förorsakat barriären.

Trots internationella fördömanden, har Arafat inte velat stoppa den massindoktrinering som manar till grovt antijudiskt våld. En indoktrinering som sker via palestinska skolböcker, radio, TV och tidningar.

Det är inte konstigt att palestinierna inte vill ha vare sig staketet eller muren, ytterst få israeler tycker om denna styggelse heller. Men i stort sett alla israeler anser att barriären – vilken form den än tar – är en ond nödvändighet.

För faktum är att barriären fungerar. Idag sker attentat enbart där ingen barriär ännu finns. I norra delen av Israel där staketet redan är rest har attentatsfrekvensen minskat med 50%.

Den långsiktiga lösningen är bildande av en palestinsk stat. Det är ingen ny lösning, förslaget om delning i en palestinskjudisk och en palestinskarabisk stat accepterades av Israel redan 1948. Men omvärlden vill idag att gränserna för denna framtida stat skall gå längs den sk ”gröna linjen”. Detta är dock bara en vapenstilleståndslinje, där Israel 1948 slutade kämpa emot de lokala palestinskarabiska terroristerna som, stödda av fem anfallande arabiska arméer, försökte driva judarna i havet.

Den politiska gränsen ska fastställas i förhandlingar. För detta krävs att palestinska terrorister slutar dödar civila israeler. Då inget görs för att förhindra detta massmord, reser Israel en barriär som kan tas ned lika snabbt som den sätts upp, om palestinsk terror upphör. Att ytterligare 11 busspassagerare mördades förra söndagen och 60 lemlästades av palestinska terrorister gör knappast palestiniernas förhandlingsvilja trovärdig.

All Israelkritik är självfallet inte uttryck för antisemitism. Om kritik riktas mot t ex Saudi Arabiens staket mot terrorister från Jemen, eller mot palestinska myndighetens uppviglig av sina barn till massmord osv, blir det naturligtvis lättare att även betrakta kritik mot Israels barriärbyggande utan misstanke om antisemitism.

Men ensidig kritik av enbart den judiska staten ger övertoner av antisemitism. Det är lätt att se ensidig kritik som antisemitism när det kanske bara handlar om förödande okunnighet och blind partiskhet.

Orsak och verkan. Hur svårt kan det vara att förstå det?

Tisdag, Februari 24th, 2004
Britt-Marie Mattsson skriver i GP (040224) att “den höga israeliska muren väcker obehag och olust” och att ”trots muren sker attentat”.

Mattsson använder sig av samma språkbruk som Arafat, som också han talar bildligt om att ”det blir aldrig fred eller säkerhet så länge den israeliska muren består”.

Intressant nog föredrar båda två att hänvisa till den känsloladdade 4 procenten av antiterroristbarrikaden som består av en mur, men ignorerar de återstående 96 procenten som består av genomskinligt staket.

Vare sig Arafat eller Mattsson yttrar ett ord om viljan att få ett stopp på de palestinska självmordsbombarna.

Vare sig Arafat eller Mattsson yttrar något om att staketet kom till EFTER det att palestinierna inledde sin bombkampanj.

Ingen av dem nämner heller att trots hela den demokratiska världens fördömanden, har Arafats palestinska myndighet aldrig gjort något för att få ett stopp på den massindoktrineringen som manar till antijudiskt våld. En indoktrinering som sker via palestinska skolböcker, radio, TV och tidningar, och som delvis finansierats av EU genom otillräckligt kontrollerade finansiella bidrag.

Det är inte konstigt att palestinierna inte vill ha vare sig staketet eller muren, ytterst få israeler tycker om dem heller. Men i stort sett alla israeler anser att barriären – vilken form den än tar – är en ond nödvändighet.

Mattsson har fel när hon skriver att ”trots muren sker attentat”. Attentat sker enbart där ingen barriär ännu finns. Från Gaza har det inte skett några attentat sedan barriären kom på plats. I norra delen av Israel där staketet redan är på plats har attentatsfrekvensen minskat med 50 procent. De attentat som ändå lyckas i detta område sker med terrorister som penetrerar söderifrån, där ingen barriär ännu finns.

Mattsson påstår att det enda rätta är bildande av en palestinsk stat. Det har hon helt rätt i. Statsbildningen kan bara ske när barriären rivs. Det har hon också helt rätt i. Men hon påstår att gränserna för denna framtida stat skall gå längs den sk ”gröna linjen”. Detta är dock bara en vapenstilleståndslinje; det är den linje där Israel 1948 slutade kämpa emot de fem anfallande arabiska arméer som hjälpta av de lokala palestinskarabiska terroristerna försökte driva judarna i havet. Det var och är ingen politisk gräns. Den politiska gränsen ska fastställas i förhandlingar. För att förhandlingar kan äga rum, krävs att palestinska terrorister slutar dödar varje israelisk jude de kommer åt, såsom de gör idag.

Men eftersom Arafat inte vill förhindra detta massmord, reser Israel en barriär som kan tas ned lika snabbt som det sätts upp, den dagen förhandlingar kommer igång och palestinsk terror upphör. Israel väntar fortfarande på att terrorn ska stoppas. Att ytterligare 8 busspassagerare mördades i söndags och 60 lemlästades för livet av palestinska terrorister gör knappast Arafat trovärdigare när han påstår att han är för en förhandlingslösning. Mattsson skriver: ”att resa en barrikad mellan människor är inte ett civiliserat och modernt sätt att lösa konflikter”. Man kan naturligtvis undra hur civiliserat och modernt det är att spränga civila busspassagerare till döds som ett sätt att lösa konflikter.

Alla som kritiserar Israel är självfallet inte antisemiter. Israel – precis som vilket annat land eller nation i bildning som helst – kan och bör kritiseras för varje felsteg det tar. När väl samma kritik riktas mot t ex Saudi Arabiens staket mot terrorister från Jemen, när samma kritik riktas mot palestinska myndighetens uppviglig av sina barn till massmord, när samma hårda kritik riktas mot Kina för dess oerhörda destruktiva framfart mot Tibet, när Ryssland kritiseras i media för att landet alltjämt skövlar Tjetjenien, när det resas krav på att murar ska rivas i Belfast, då blir det naturligtvis lättare att sätta även Israels barriärbyggande i ett bredare perspektiv utan anklagelser om antisemitism.

Till dess är det lätt att förstå att många människor anser att ensidig kritik av enbart den judiska staten har övertoner av antisemitism. Det är lätt att felaktigt anklaga dessa ensidiga kritiker för antisemitism när det egentligen bara handlar om förödande okunnighet och blind partiskhet.