Israel har aldrig accepterats

Kristian Svenberg efterlyser tips om broar av samförstånd i Mellanöstern. Han missade poängen att sådana broar bara kan byggas på fundament av ärlighet och objektivitet.

Enligt Svenberg orsakas problemen av Israels ockupation av Västbanken och Gazaremsan år 1967. Han ignorerar den konstanta palestinska terrorn mot de judiska invånarna fram till 1948. Han ignorerar attackerna från palestinierna och fem arabiska arméer år 1948. Förutspådde de Israels ockupation redan flera decennier tidigare? Svenberg blandar ihop orsak och verkan i försöket att rättfärdiga panarabiska ambitioner.

Detta är en konflikt förd av en arabisk-muslimsk omgivning som aldrig förlikat sig med tanken på judisk närvaro i Mellanöstern.

Brobygge är inte ”ett vackert ord”, brobygge är att acceptera sanningen. Brobygge är det som föranledde Israel att acceptera FN:s delningsplan redan år 1948, som skulle gett de palestinska araberna en självständigt stat bredvid Israel redan då. Svaret blev terror och fem anfallande arabiska arméer. Brobygge är det som ledde till Osloprocessen. Palestinierna kunde redan ha haft sitt land och sitt oberoende. Men Arafat ville inte det, han hade inte gett upp tanken på ett Palestina som sträcker sig ”mellan floden och havet” som han själv uttrycker det: alltså mellan Jordanfloden och Medelhavet.

Det mesta av det området utgörs dock av Israel. När förnuftiga människor pratar om brobygge, handlar det om broar mellan folken. Inte ett bygge som leder israelerna rakt ut i Medelhavet.