Broar in i Medelhavet?

Pierre Schori ondgör sig i Brännpunkt (2/11 2003) över Israels säkerhetsbarriär.

Han påpekar att FN:s generalförsamling protesterade ”mot denna styggelse” med röstsiffrorna 144 mot 4.

Schori kan inte visa på lika massivt motstånd mot den styggelse som grundat säkerhetsbarriären, dvs palestinsk terrorism mot civila israeler i restauranger, på bussar och i barnkammare. Frågan om palestinsk terror kommer inte upp i generalförsamlingen eftersom den stoppas av den automatiska majoriteten som inte vill bygga broar, utan vittra sönder Israels fundament.

Att det ska vara så svårt att i FN fördöma palestinsk terror med majoritet 144 mot 4! Att det inte går att påpeka att dessa industrialiserade mord är del av ett globalt finansierat system utan att i samma text nödvändigtvis poängtera något negativt om Israel.

Schori pratar om ”Israels utomrättsliga avrättningar av palestinier” som om 850 israeliska civila massakrerade av palestinska terrorister inte väger lika mycket som livet på de palestinska ledare som har beordrat massakrerna.

Schori pratar om ”den israeliska militära attacken i ett tätbefolkat område i Gaza” – trots att videoupptagningen av attacken visar att det inte fanns någon annan i området.

Schori lovordar byggandet av broar. Palestinska Myndighetens egna TV-program visar klart vad man avser att göra med Israel och dess judar. Ska Israel bygga ”broar” rakt ut i Medelhavets djupa vatten? Det är ju precis vad Arafat och Hamas vill.

Om Schori istället fick stopp på arabernas program av judehat och blind terror, kunde han då rikta lika mycket energi på att tvinga Israel till eftergifter.

Men han skulle då upptäcka att han inte har något att göra eftersom Israel är mycket tillmötesgående i avsaknad av aggression från motsidan. Beviset ligger i återlämnandet av Sinai till Egypten i utbyte mot fred, i den lugna gränsen mot Jordanien i utbyte mot fred.

Pierre Schori motverkar en fred som innefattar Israels fortsatta existens.