Archive for Oktober, 2003

Selektiv blindhet eller ovanligt kort minne?

Torsdag, Oktober 30th, 2003
Följande skriver Helle Klein i Aftonbladet torsdagen den 30:e oktober:

Deras (den så kallade Genéveinitiativtagarnas) fredsplan går ut på att Israel drar tillbaka trupperna till 1967 års gränser. Palestinierna återfår hela Gazaremsan och huvuddelen av Västbanken. De få procent som blir kvar inom Israel kompenseras av mark på annat håll. Palestinierna erkänner staten Israels judiska karaktär. Terrorismen bekämpas och militanta förband avväpnas. Jerusalem delas juridiskt, men inte fysiskt. Östra Jerusalem blir palestinsk huvudstad. Tillträde till de heliga platserna garanteras.”

Snälla nån! Tala om återuppvärmda rester från gårdagens festmåltid! Det var ju precis detta som förra israeliske premiärministern Ehud Barak trodde att han redan kommit överens om med Yasser Arafat.

Istället konfronterades han av Arafats ”andra intifada”. Arafats andra intifada utlöstes för att tvinga fler eftergifter ur Israel, men det ledde istället till att Barak tvingades bort från makten i demokratiska val. Han ersattes i dessa demokratiska val av Ariel Sharon. Nu inser palestinierna att de trots allt hade det bättre under Barak, och försöker återskapa något de med civilt israeliskt blod tackat nej till. Nu vill inte ens Barak ställa upp på de generösa villkoren som gällde då, med förklaringen att han var medvetet förd bakom ljuset av just Arafat.

Resultatet av 3 års oavbrutet massmord på israeliska civila är en säkerhetsbarriär mellan Israel och de palestinska araber som har som mål att förgöra staten Israel. När barriären nu ser ut att lyckas förhindra de fortsatta massmorden som våldsamma palestinier kräver som sin rätt, höjs plötsligt trycket för att få ett stopp på byggandet. En liknande barriär runt Gazaremsan har haft precis den lyckosamma effekten – endast en ”lyckad” självmordsbombning därifrån på mer än 5 år.

Journalism handlar om konsten att opartiskt rapportera händelser. Fiktion ger skribenten fria händer att inte bara tolka, utan till och med skapa fakta för att passa en förut bestämd linje där man redan vet slutet innan första ordet är skrivet. Vilket slut förutser Helle Klein när hon skriver sina texter?

Systematiserat hat mot judar är antisemitism.

Tisdag, Oktober 28th, 2003

Jan Samuelsson, doktor i religionshistoria, skriver att muslimers hat mot judar ”är både förståeligt, rimligt och befogat”.

Samuelsson ställer arabisk nationalism mot judisk religion. Det klassiska antisemitiska tillvägagångssättet. Judarnas religion och judarna som folk varhelst de finns i världen skuldbeläggs för något som rasisten ogillar i en helt annan del av världen.

Ett intressant perspektiv. Det skulle betyda att den globalt avskydde Robert Mugabe – som ju är svart – bör kunna användas som förevändning för hat mot världens svarta, i Stockholm såväl som i Berlin och Paris.

Det skulle betyda att den hårdföra Kinesiska framfarten mot oliktänkande kan citeras som godtagbart skäl att hata kineser födda och uppvuxna i London, Köpenhamn och Madrid.

Då det finns flera miljoner människor runt om i världen som fullständigt avskyr Yasser Arafat och Hamas på grund av deras slakt mot judiska civila, skulle det vara skäl nog att uppmuntra till hat mot muslimer och araber världen över.

Tack och lov delar inte det svensk-judiska samhället denna syn. Svenska judar som betraktar Yasser Arafat som en kallblodig mördare har förnuft nog att helt separera sina känslor av fullständig avsky mot honom, från sina känslor för andra svenskar – vare sig de kom till Sverige förra året från Mellanöstern eller för ett sekel sedan från Skottland.

Samuelsson skriver att ”hatet mot judar är i huvudsak en modern företeelse framsprungen ur de övergrepp som staten Israel begår mot araber i Mellanöstern.” Tyvärr fullkomligt fel. Beviset ligger inte minst i den traditionellt muslimsk-arabiska oviljan att acceptera judarnas existens överhuvudtaget – innan staten Israel ens utropades 1948. Ingen ockuperade då någonting. Israel gick med på samtliga landdelningsförslag som lades fram. Ändå attackerade fem arabiska arméer Israel samtidigt som statens självständighet utropades. Menar Samuelsson att Israel begick ’övergrepp’ mot dessa fem anfallande arabiska nationer genom sin blotta existens?

Samuelsson anser det ”rimligt och befogat” att världens muslimer hatar judarna som uttryck för sitt stöd för palestinierna. Samtidigt nekar han världens judar rätten att stödja Israel. En regel för judarna, en annan för överhögheten. Låter tongångarna bekanta? Och ändå skriver Samuelsson att dessa tongångar inte har ”sitt ursprung i några grumliga rasbiologiska teorier från 1800-talets Europa”. Vilka rasbiologiska teorier är det då som Samuelsson åberopar när han selekterar judarna för särbehandling?

Samuelsson är rasist och antisemit. Han kräver den judiska religionens underkastelse till förmån för en arabisk nationell känsla. Han skriver att ”de judiska (inte israeliska) ockupanterna (måste dra) sig tillbaka från arabisk (inte muslimsk) mark. Innan det hänt kan ingen förvänta sig eller kräva att arabers hat mot judar upphör.” Han vill att judarnas religion ska bekosta arabernas nationalism. Samuelsson bör inte skylta med en titel som ’doktor i religionshistoria’ när han inte ens förmår skilja en religion från en nationell rörelse.

Systematiserat hat mot judar är antisemitism. Den som stödjer antisemitism är rasist.

Söndag, Oktober 26th, 2003
Jan Samuelsson, doktor i religionshistoria, skriver att muslimers judehat ”är både förståeligt, rimligt och befogat”.

Samuelsson ställer arabisk nationalism mot judisk religion. Det klassiska antisemitiska tillvägagångssättet.

Judarnas religion och judarna som folk varhelst de finns i världen skuldbeläggs för något som rasisten ogillar i en helt annan del av världen.

Ett intressant perspektiv. Det skulle betyda att den globalt avskydde Robert Mugabe – som ju är svart – bör kunna användas som förevändning för hat mot världens svarta, i Stockholm såväl som i Berlin och Paris.

Det skulle betyda att den hårdföra kinesiska framfarten mot oliktänkande kan citeras som godtagbart skäl att hata kineser födda och uppvuxna i London, Köpenhamn och Madrid.

Då det finns flera miljoner människor runt om i världen som fullständigt avskyr Yasser Arafat och Hamas på grund av deras slakt mot judiska civila, skulle det vara skäl nog att uppmuntra till hat mot muslimer och araber världen över.

Tack och lov delar inte det svensk-judiska samhället denna syn. Svenska judar som betraktar Yasser Arafat som en kallblodig mördare har förnuft nog att helt separera sina känslor av fullständig avsky mot honom, från sina känslor för andra svenskar – vare sig de kom till Sverige förra året från Mellanöstern eller för ett sekel sedan från Skottland.

Samuelsson skriver att ”hatet mot judar är i huvudsak en modern företeelse framsprungen ur de övergrepp som staten Israel begår mot araber i Mellanöstern.” Tyvärr fullkomligt fel. Beviset ligger inte minst i den traditionellt muslimsk-arabiska oviljan att acceptera judarnas existens överhuvudtaget – innan staten Israel ens utropades 1948. Ingen ockuperade då någonting. Israel gick med på samtliga landdelningsförslag som lades fram. Ändå attackerade fem arabiska arméer Israel samtidigt som statens självständighet utropades. Menar Samuelsson att Israel begick ’övergrepp’ mot dessa fem anfallande arabiska nationer genom sin blotta existens?

Samuelsson anser det ”rimligt och befogat” att världens muslimer hatar judarna som uttryck för sitt stöd för palestinierna. Samtidigt nekar han världens judar rätten att stödja Israel. En regel för judarna, en annan för överhögheten. Låter tongångarna bekanta? Och ändå skriver Samuelsson att dessa tongångar inte har ”sitt ursprung i några grumliga rasbiologiska teorier från 1800-talets Europa”. Vilka rasbiologiska teorier är det då som Samuelsson åberopar när han selekterar judarna för särbehandling?

Samuelsson är rasist och antisemit. Han kräver den judiska religionens underkastelse till förmån för en arabisk nationell känsla. Han skriver att ”de judiska (inte israeliska) ockupanterna (måste dra) sig tillbaka från arabisk (inte muslimsk) mark. Innan det hänt kan ingen förvänta sig eller kräva att arabers hat mot judar upphör.” Han vill att judarnas religion ska bekosta arabernas nationalism. Samuelsson bör inte skylta med en titel som ’doktor i religionshistoria’ när han inte ens förmår skilja en religion från en nationell rörelse.