Ensidighet i synen på terror. Med all anledning.

Mats KG Johansson skriver i Dagen att jag ”ser tyvärr bara den ena sidans terror”. Det håller jag helt och hållet med om.

Anledningen är mycket enkel: terrorn i Mellanöstern utövas av enbart en sida – den palestinska – och den riktas medvetet och urskillningslöst mot judiska israeliska civila – män, kvinnor och barn. Helst på bussar.

Att medvetet sikta på civila för att vinna politiska framgångar kallas för terror. Om civila dödas oavsiktligt när det egentliga målet är en tungt belastad kriminell, en mördare, en terrorist, är det oerhört beklagligt och alltid – alltid – en tragedi, men det ändrar inte svenska språket eller dess definition på ”terror” bara för att Johansson vill det. Däri ligger skillnaden mellan palestinier som medvetet mejar ner eller spränger 15 judiska civila i luften och skadar 80 till, å ena sidan, och Israel som mycket beklagligt dödar en och annan oskyldig civil i jakten på de terrorister som har utvecklat industriellt mord på judar till en framgångsrik ekonomisk entreprenad – med logistiskt och finansiellt stöd från bland andra Iran, Syrien och Saudi Arabien (och tidigare Irak).

Johansson skriver mycket avslöjande att ”den 21 augusti slog Israel till och mördade Isma’il Abu-Shanad”. Mördade? Kanske blir det lättare att svälja även denna språkliga kullerbytta om det någonstans i Johanssons artikel – bara en endaste gång – hade stått att palestinier har ”mördat” civila israeler. Men ordet förekommer inte – palestinier tycks aldrig kunna ”mörda” israeliska judar. Det brutala uttrycket tycks förbehållet de stygga judarna i Israel.

Men vi har varit med förr om denna systematiserade indoktrineringen, denna vilja att skapa en regel för judarna och en helt annan för övriga. Sist minns vi det från drygt 60 år tillbaka. Men Johansson är inte ensam om detta synsätt – det hämtar sin näring från Palestinska Myndighetens hemsidor, TV-program och tidningar. Och inte minst från skolorna, där en hel generation palestinska barn skolas i att förakta och mörda judar och israeler. Se till exempel skolböcker som ”Islamisk Utbildning för Nionde Klass”, s. 79; ”Vårt Arabiska Språk För Femte Klass”, s. 67; ”Den Nya Historien om Araberna och Världen”, s. 123 – skolböcker som används varje dag i palestinska skolor.

Det är mycket signifikant att Johansson faktiskt kan citera flera israeliska opinionsmakare som uttalar klar kritik mot den nuvarande israeliska regeringens politik, men han kan inte uppvisa någon enda kritisk palestinsk röst som vågar ha en annan åsikt än den som tillåtits av Arafat.

Och precis där ligger problemet: så fort hindret Arafat och hans brutala verktyg Hamas avlägsnas från navet i det palestinska styret – och man kan fråga Mahmud Abbas hur stora utsikterna är för detta – kommer problemen att lösa sig. Därför att det måste. Därför att det vill båda palestinier och israeler – de som mer moget ser på framtiden istället för att som Johansson identifiera sig med bakåtsträvande mörka krafter.

Taggar: , , , , , ,

Kommentarer är stängda.