Archive for April, 2003

Söndag, April 27th, 2003
Jag protesterar å det bestämdaste mot SVTs onyanserade nyhetsinslag om branden i Malmömoskén.

Det här är en bedrövlig dag, och så uppfattas det av muslimer, kristna och alla med hög moral.” Ungefär så säger en upprörd församlingsmedlem. Det är naturligtvis lätt att förstå hans upprördhet där han står och betraktar förödelsen över församlingens ögonsten, och man delar oreserverat hans förtvivlan.

Svårare är det att förstå att hans uppräkning av människor med hög moral stannar vid enbart muslimer och kristna. Andra religiösa grupperingar figurerar inte. Och än svårare är det att förstå att SVT trots denna uppenbara brist ändå väljer att visa detta inslag.

Några sekunder senare sveper kameran över förödelsen och man hör kommentatorns röst berätta att den muslimska församlingen har mottagit hot tidigare. Just då vilar kameran på en davidsstjärna – det judiska tecknet – som i tydlig hast har ritats på väggen till en av de brandhärjade väggarna. Inga kommentarer ges, inga behövs. Huruvida stjärnan har ritats före eller efter branden framgår inte.

Betraktaren ryser vid kopplingen som uppmuntras genom detta ord- och bildspel. Huruvida ordalydelsen och bildsekvensen var helt enkelt ett olycklig sammanförande av orelaterade inslag, är svårt för den utomstående att döma. Med tanke på att denna fruktansvärda förlust för Malmös muslimska församling hände ungefär kl 23 föregående natt men visas i denna form så sent som klockan 19:30 påföljande kväll, är det svårt att tro att man inte haft tid att redigera inslaget så att det inte ger näring till rasistisk och religiös motsättning.

Det är på plats med en redigering av inslaget och även en offentlig ursäkt i TV för det okänsliga sättet på vilket inslaget hanterades. Huruvida inslaget presenterades medvetet på detta sätt eller ej är också lämplig för utredning. En betydande del av den svenska befolkningen – dvs den judiska minoriteten som inte förärades ett omnämnande – bävar nu inför de eventuella handfasta konsekvenserna som detta vinklade inslag kan ge upphov till.

Härmed anmäler jag händelsen till granskningsnämnden.

Moskébranden i Malmö

Söndag, April 27th, 2003
Natten till söndag den 27:e april 2003 var en svart dag för en betydelsefull minoritet i det moderna Sverige. Det var då en brand ödelade stora delar av församlingsbyggnaderna runt moskén i Malmö.

Som tur är kom vare sig människor eller själva moskén till skada, dock kan den muslimska församlingen förvänta sig stora förluster räknat i både pengar och – vad värre är – församlingslivet.

I skrivande stund är brandorsaken inte klarlagt, men de första indikationerna ger vid handen att det kan ha varit en olycka i samband med förvarandet av trädgårdsmateriel i ett uthus.

Det som dock gör det hela ännu värre är att någon samhällssabotör har bemödat sig att rita en davidsstjärna – det judiska religiösa tecknet – på en av väggarna till den brandhärjade moskén. Den sjukliga symboliken i en sådan förkastlig aktion visar än mer hur viktigt det är att det svenska samhället – med medierna i spetsen – gör allt för att kväva hat och rasism i sin linda. Vad är nästa steg? Brinnande kors utanför våra kyrkor? Sådant finns det inte utrymme för i Sverige, oavsett etnisk minoritet eller religion.

I Sverige är vi svenskar först och främst oavsett vår etnicitet eller religiösa tro. Försök att underblåsa rasistiska strömningar med sådan symbolik eller aktion – i det fall själva branden visar sig vara anlagd – borde stampas ut med bestämdhet av ett enigt samhälle.

Journalister borde alltid ha en förankring i verkligheten

Fredag, April 11th, 2003
Är Staffan Hjertén helt verklighetsfrämmande eller bara fullkomligt cynisk? Han försöker (http://tidning.hd.se/11/hd0169.htm) omvandla bilden av Saddam Hussein till något slags missförstådd statsman som i sina äldre dagar tyvärr tappat greppet något. En statsman som gjort vissa ibland tveksamma saker mot somliga medborgare, som ju trots allt alltid varit föremål för trakasserier tidigare och sålunda inte bör förvänta sig bättre av honom heller. Han lyckas dessutom med konststycket att få orsak och verkan att helt sonika byta plats med varandra.

Lite kortfakta för Staffan Hjertén: Det suveräna landet Iraks misslyckande härstammar inte från ”90-talets sanktioner (som) malde ned välfärden” som han skrev, utan från Saddam Husseins redan då 20-åriga brist på empati för sitt eget folks välbefinnande. Samtidigt som han omgav sig med ofattbar lyx och beordrade sina regimtrogna skaror att begå den ena folkrättsvidriga aktionen efter den andra – såväl mot det egna folket som mot grannländerna. Halabja, träskaraberna, Iran, Kuwait, logistisk och finansiellt stöd till självmordsbombare – behöver Hjertén påminnas om mer fakta innan han slutar med den självpåtagna uppgiften att bättra på Saddam Husseins gloria?

Staffan Hjertén skriver helt förvirrande om att Saddam Hussein behöll ”garden uppe mot kommunismen”. Detta är bland det mest absurda som tänkas kan – Saddam samarbetade intimt med Sovjet, det land som dessutom levererade i stort sett hela Iraks vapenarsenal, inklusive de vapnen som användes mot Iraks egen befolkning. Lite faktamässig verklighetsförankring hade inte skadat Hjerténs skriverier.

Staffan Hjertén skriver att ”för att få möjlighet att upprätta ett auktoritärt för att inte säga fascistiskt styre såg (Saddam Hussein) till att folk hade mat, utbildning och hälsovård”. Säg det till dem som undkom Baathpartiets utrensningar – om det går att hitta överlevande inom Iraks gränser.

Staffan Hjertén målar en hjärtskärande bild av hur bra irakierna hade det med Saddam Hussein åtminstone under en del av hans regim. Så sant – ingen har påstått att ALLA irakierna led under Saddams välde. Fråga bara hans familj – de som han inte lät mörda, förstås, eller de stora skaror anhängare som skodde sig på resten av befolkningens bekostnad. Inte heller har någon påstått att ALLA år av hans styre var enbart av ondo – till och med Saddam Hussein lyckades göra gott för utvalda delar av hans land. Frågan är dock inte bara vem som tjänade på detta, utan om det verkligen var Saddams huvudavsikt eller bara en sidoeffekt av alla förändringar som skedde med avsikt att förbättra livet för Saddam själv och hans underhuggare.

I varje fall är det fullkomligt obegripligt för varje normalt funtad betraktare hur hela detta multietniska land som heter Irak deltar så unisont i ett frosseri av Saddamhat nu när han verkligen är borta och inte längre kan skada dem. Vilket idiotiskt folk som inte ens vet hur bra de hade det under Saddam innan han blev lite konstig till följd av den stygga omvärldens ständiga påhopp.

Antagligen handlar Staffan Hjerténs nästa alster om hur mycket vi bör vörda Pol Pot eftersom han onekligen skapade jobb åt tusentals människor – han ombildade dem till skoningslösa bödlar. Staplarna av skelett och benrester vittnar om denna hans framgångsrika insats för minskad arbetslöshet.

Likaså bör vi resa statyer till Hitler, som ju fick igång en strålande industriell tillväxt i Nazityskland – låt vara att industrin användes för tillverkning av vapen vilka användes för att krossa resten av Europa.

Saddam Hussein är borta – länge leve Staffan Hjertén.