Historielöshet förlänger konflikten

Replik till Lennart Olsson 18 mars 2003
Demokrati kontra banditstyre

Först och främst, Lennart Olsson, skrev jag aldrig att ”Arafat är en dålig fredspartner”. Det gjorde GP på eget bevåg. Min ordalydelse var något helt annat.

Nu till det du skrev.

Ett: att ”Israel ockuperar … ett annat folks land.”

Fel, palestinierna är inte och har aldrig varit ”ett folk” – de är lokala såväl som invandrade araber som vid Israels uppkomst bestämt sig för att slåss mot judarna och kräva ett stycke mark. Vilket de också erbjöds av FN med Israels fullständiga medhåll, men som de vägrade med motiveringen att de ville krossa den judiska staten och ta just den marken som judarna hade köpt.

Två: Israel bygger inte ”bosättningar i främmande land”. Det finns inte och har aldrig funnits ett land som heter Palestina. Läs historieböckerna.

Tre: Israel går inte ”in i främmande land och river bostadshus…”. Även juristerna i det allt annat än Israelvänliga FN kallar dessa områden för ”omtvistade”. De förblir omtvistade tills båda parter förhandlar om dess slutgiltiga status. Förhandling kräver ett stopp på terror mot israeliska civila.

Fyra: Det som rivs är inte ”bostadshus”, utan alla byggnader som används för planering och genomförande av terror mot civila. Jag lusläste Olssons text men hittade inga hänvisningar till palestinaarabernas demolering av israeliska boningshus, skolbyggnader, restauranger, diskotek, bussar – med oskyldiga civila fortfarande inuti.

Och sist, Rachel Corrie ”dödades” inte, vilket antyder medvetet vilja. Hon dog när hon stod på ett osäkert underlag, som gav vika och gjorde att hon halkade och ramlade under shacktmaskinen, vars förare inte såg henne.

Israelisk demokrati – liksom svensk – förbjuder dödande av civila. Arafats banditstyre uppmuntrar och bekostar det.