Archive for Februari, 2003

Konflikten började när Israel slog tillbaka

Torsdag, Februari 20th, 2003
Började konflikten när Israel slog tillbaka?

På sistone (februari 2003) har det varit tyst kring självmordsbombningar i Israel. Överhuvudtaget hör man ganska litet om Israel, förutom när israeliska trupper arresterar eller dödar palestinska terrorister.

Antalet verksamma självmordsbombare har inte minskat, men deras framgång har decimerats. Anledningen är att Israel har tagit kriget till terroristernas planhalva.

Västerländska ’fredsaktivister’ rasar och ställer upp som mänskliga sköldar i palestinska arabers hem på Västbanken och i Gazaremsan. Men Israel letar inte efter civila palestinier utan enbart efter terrorister. Frågan är då varför dessa ’skyddsänglar’ känner sig kallade att skydda massmördare.

Intressant är även att dessa ’fredsaktivister’ aldrig kritiserar palestinsk terror mot civila israeler eller erbjuder sig att skydda israeliska bussar, restauranger eller diskotek. När vare sig palestinska araber eller utländska ’fredsaktivister’ utanför Israel demonstrerar mot terrorn eller visar intresse av att stoppa massmorden i Israel, tvingas Israel att ensamt agera.

Under första halvåret 2002 genomfördes 31 självmordsattacker mot israeler. De krävde 166 människoliv, medan 1167 skadades och lemlästades. Allt under en period då den israeliska regeringen chansade och hörsammade omvärldens krav på återhållsamhet. Det hjälpte föga. På mindre än en vecka i månadsskiftet mars-april skedde 4 självmordsbombningar på raken utan att Israel besvarade våldet och utan att omvärlden agerade med krafttag mot terroristerna. Denna återhållsamhet uppmuntrade till ett femte illdåd, varför en israelisk självförsvarskampanj till slut blev ofrånkomlig. Den inleddes med punktinsatser men självmordsattackerna fortsatte. Den israeliska aktionen galvaniserade dock omvärlden till påtryckningar på Israel att sluta skydda sig om skyddet krävde våld.

Först när Israel tog över kontrollen från den palestinska myndigheten har en markant vändning i terrorstatistiken noterats. Sedan december har inte en enda självmordsbombare lyckats tränga in i Israel, men ca 10 försök om dagen har stoppats.

En yttre skyddsring, som av nödvändighet innebär en stor mänsklig, moralisk och ekonomisk belastning på den palestinska befolkningen, är följaktligen det enda som är effektivt i kampen mot terrorn när dess baser ligger runt knuten. Åtminstone så länge befolkningen inte gör ett strategiskt val för fred och demokrati.

Tills detta sker är dörren till fri rörelse, ekonomisk stabilitet, arbeten, skolor låst. Men nyckeln ligger i händerna på de palestinier som inget hellre vill än att leva i säkerhet och välmående. Problemet är att majoriteten av palestinierna ar påfallande tyst, och tysthet är ingen bra grogrund för förändringar.

För drygt två sedan förde förändringar israeler och palestinier närmare varandra än någonsin tidigare. Hade Yasser Arafat inte utlöst sin intifada för att med våld skaffa sig det han inte uppnått genom förhandling, hade Israel aldrig behövt skydda sig proaktivt.

Frågan är därför när palestinierna väljer att omsätta insikten om att våld inte lönar sig till handling och istället försöker något banbrytande.

Fast inte så banbrytande egentligen: Israel återlämnade hela Sinai när Egyptens President Sadat lade ner vapnen. Jordanien skrev under ett fredsavtal med Israel. Båda länder har nu bättre politiska och ekonomiska relationer med sin omvärld än någonsin tidigare.

Om de palestinska araberna vill ha en stat bredvid – men inte istället för – Israel, kan den bara skapas av palestinier som är modiga nog att genomföra nödvändiga förändringar. De måste ha mod att motsätta sig Yassir Arafats och Hamas diktatoriska styre. Först då kan Israel lämna områden som de inte har något egenintresse av att kontrollera, vore det inte för att skydda sin civilbefolkning mot fundamentalistiska massmördare.

Det är upp till palestinierna att genomföra denna förändring.

Och att överge mantrat om att kriget började när Israel slog tillbaka.

Vem är Hanan Ashrawi?

Tisdag, Februari 4th, 2003
Palestiniern Hanan Ashrawi besökte Stockholm förra veckan (januari 2003) för att ta emot Olof Palmes pris för insatser för fred och mänskliga rättigheter.

För två år sedan sade Ashrawi att hon ”hoppas att de som står bakom (palestinsk självmordsterror) mot israeliska civila … upphör att uppmuntra våra pojkar att utföra dessa operationer, därför att vi inte ser några resultat från dessa aktioner…” (tidningen Al-Quds 000619). Ashrawi var inte upprörd över det dubbla brottet mot mänskliga rättigheter genom att palestinska barn hjärntvättas till att bli levande bomber och israeliska civila slaktas i dessa attacker; nej, missnöjet gäller bara att hon ”inte ser några resultat från dessa aktioner”.

Ändå inbjöds Ashrawi till Stockholm för att få Palmepriset för fred och mänskliga rättigheter.

Samma Hanan Ashrawi citerades i den officiella Palestinska myndighetens tidning ett par år tidigare (Al-Hayat Al-Jadeeda, 980702). Där beskrev hon Förintelsen av judarna under andra världskriget som ”en bedräglig myt som judarna har betecknat som Förintelsen och exploaterat för att få sympati.”

Tack och lov har vi en statsminister som har helt motsatta värderingar, exemplifierad genom hans fantastiska insats för just Förintelsens offer i ”Om detta må ni berätta”.

Vi lever verkligen i en konstig värld.

Om konsten att underblåsa religionsmotsättningar i medierna

Söndag, Februari 2nd, 2003
Angående en artikel skriven av Olle Svenning i Aftonbladet 030202 (http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/story/0,2789,258553,00.html)

För säkerhets skull återges den berörda delen av artikeln i utskriven form nedan:

Ett par nya biografier om George Bush har just kommit ut. En berättar om hur presidenten blev frälst. Han vaknade en morgon efter hårt drickande. Såg sig i spegeln och upptäckte att ansiktet var fläckat av spyor. Då föll han på knä och fann Gud.
Utmärkt, bara han kunde komma längre än till Gamla testamentet med dess ständiga krav om hämnd, krig och våld
.”

Jag finner stycket och referensen till Gamla testamentet djupt frånstötande för min judiska tro. Gamla testamentet är den heliga skrift på vilken vår judiska religion grundas. Att uppmana folk att skaffa sig en insikt om religion genom att ”komma längre än till Gamla testamentet” är att underförstått påstå att de som sällar sig till Gamla testamentet behöver utvecklas, behöver komma längre eftersom deras utveckling har avstannat.

Att dessutom Gamla testamentet och därigenom hela basen för vår religion avfärdas på ett så kränkande sätt inbjuder till än mer antisemitiska strömningar än dem som redan börjat urskönjas i samhället. Exempel på dylika antisemitiska uttryck finns bland annat i Radio P3:s ”Morgonpasset” av 030130 (http://www.sr.se/p3/morgon/) där ortodoxa judar uppmanas att vagga hårdare framför Västra Muren i Jerusalem så att de slår sig blodiga på dess stenar, samt ledaren för Ungvänster Ali Esbatis hemsida från vilken dag som helst (http://www.ungvanster.se/pressmeddelande.asp?do=visa&id=151).

Därtill är hänvisningen fullständigt ogrundad och har getts en vinkling ämnad att både förolämpa judar och att legitimera ett synsätt om judar som hämndlystna och våldstörstande: Gamla testamentets hänvisningar till det som Olle Svenning kallar för ’hämnd’ (öga-för-öga, tand-för-tand) är ingen uppmuntran att utföra aktioner av denna sort, utan en uppmaning till den förorättade att aldrig kräva MER i kompensation än vad han har förlorat. Det är alltså inte en uppmaning att kräva hämnd, utan en förmaning att aldrig utverka mer i respons än vad som motsvarar det ursprungliga brottet, dvs att aldrig kräva ett ”öga för en tand”. Det är en uppmaning till återhållsamhet, och är därmed raka motsatsen till det nedvärderande som skribenten Olle Svenning gör gällande.

Att hela ens religion avfärdas av Herr Svenning med en lättvindig summering som inte ens stämmer med vare sig sanningen eller med de lärdomar som judiska barn redan fått lära sig som små, är djupt kränkande och ett hån mot en av världens äldsta monoteistiska religioner. Därtill utgör Svennings artikel en direkt fara för judar i vårt land genom sin smygande legitimering av antisemitism.

Jag hoppas därför att Aftonbladets ansvariga tar en allvarlig diskussion med skribenten Olle Svenning och att han avkrävs en offentlig ursäkt som publiceras i Er tidning, och med samma prominens som ovannämnda artikel.

Vill Herr Svenning inte göra det, är det kanske på sin plats att Aftonbladet ser över hans anställningsvillkor?