Novemberpogromen 1938 och dess arv 2017

November 9th, 2017 av ilyameyer

Idag 9 november markerar vi det systematiska judeutrotningsprogrammet som nazisterna inledde 9 november 1938. Trots att dessa rasister slaktade flera miljoner judar i sin antisemitiska iver, lyckades de inte i sin uppsåt att sudda bort judarna från världen.

Idag har vi tvärt om en återfödd judisk stat i en del av det judiska hemlandet, Israel. Judarna är idag starkare och mer självständiga än någonsin i modern tid.

Men nazisternas arvtagare i form av antisemitiska islamister för det rasistiska arvet vidare. Från Beirut, Ramallah, Gaza, Tehran, Malmö, Göteborg, Stockholm, Umeå…

Om vi var – och är – fast övertygade om att nazister är förkastliga inte minst för sin antisemitiska rasism, ja då måste vi vara lika övertygade om att islamister är förkastliga inte minst för sin antisemitiska rasism.

Eftersom det är inte VEM som är antisemit som är vårt fokus, utan själva EXISTENSEN av antisemitism – alldeles oavsett vem det är som är antisemiten. Dåtidens ”ism” som på 30-talet inledde modern historiens största systematiska försök till utrotning av judarna från världen lyckades inte. Det är vårt ansvar att se till att dagens ”ism” inte lyckas heller. Nazism eller islamism spelar ingen roll – antisemitism skall inte få näring i samhällskroppen.

Det som inte lyckades igår ska inte få en andra chans idag.

Det är vårt ansvar att undervisa, ihågkomma, förhindra, ja till och med beröva frihet för de som anammar den antisemitiska läran.

Det är lärdomen vi tar med oss till nuvarande och kommande generationer barn.

Inte bara för vår skull som judar – utan för samhällets skull. Eftersom inget samhälle som är antisemitiskt har någonsin varit medmänskligt i något annat sammanhang heller.

Bäddat för krig mellan Iran och Israel. Tack vare Barack Obama.

Oktober 12th, 2017 av ilyameyer

Läs om hur den före detta amerikanske presidenten Obama lade grunden för ett kommande storkrig med utgångspunkt i Mellanöstern. Denna gång med Iran som huvudaktör.

Det känns smått otroligt att det fortfarande finns tänkande människor som ännu hyllar Obama för hans utrikespolitik. Han må ha gjort underverk på hemmaplan, inte minst med tanke på hans försök att äntligen få till stånd en anständig sjukförsäkringspolitik för amerikanerna – även om till och med de planerna var kaosartade och behäftade med allvarliga fel, ändå är det tanken som räknas och för det ska ha ha en stor eloge.

Men vad gäller hans utrikespolitik, framför allt hans mjuka, för att inte säga pinsamt underdåniga, attityden gentemot världens mest brutala, rasistiska, kvinnofientliga och våldsförhärligande islamistiska skurkregimer – ja där är han utan motstycke världens mest katastrofala politiske ledare i modern tid.

Han har mot bättre vetande bäddat för de humanitära kriserna som följde i spåren av hans utrikespolitik i bland andra Egypten, Irak, Syrien, Libyen, Iran, Yemen – och i förlängningen hela Europa, som ju tvingats hantera en aldrig sinande ström av människor som flyr sina hemländer i såväl Mellanöstern som mellersta och norra Afrika. Inte nog med det, Obama har medvetet finansierat Irans aggression i hela regionen genom att helt plötsligt frigöra miljarder i infrusna finansiella medel, trots att han visste vad pengarna skulle användas till: militär upprustning. Civila i Iran, Irak, Kurdistan, Yemen, Saudiarabien, Syrien, Libanon, Turkiet, Israel och andra länder känner av Obamas oförklarliga frikostighet gentemot Iran.

Och nu hotar storkrig mellan Iran och Israel. Och ja, det blir inget lokalt bråk utan just storkrig, inte enbart mellan dessa två stater. För när det bryter ut krig dem emellan, tvingas omvärlden agera på endera sida.

Skurkstaterna för att få herravälde, den demokratiska världen för att överhuvudtaget överleva.

För detta fick Barack Obama Nobels Fredspris.

Och ändå är problemet inte Obama i sig, utan de många yrkesliberalerna – välavlönade västerlänningar som levde bekvämt och säkert, långt ifrån oroshärdarna – som satt runt köttgrytan under hans år vid makten; hans politiskt drivna och ofta ekonomiskt- och anseende-beroende talkörer som per automatik hyllade honom och skyddade honom från effekterna av hans katastrofala handlingar.

Det är effekterna av deras svek som tornar upp sig framför oss.

Selektivt stöd för självständighet heter egentligen ryggradslöshet

Oktober 2nd, 2017 av ilyameyer

Får man ställa en lite försynt fråga?

Hela Europa säger sig stödja palestinsk självständighet med motivering att det handlar om att ge dem rätten att självbestämma.

OK.

Men samma Europa är avigt inställd till kurdisk självständighet från Irak och Syrien. Lika avigt inställd till självständighet är Europa när det gäller katalansk självständighet från Spanien, brittisk självständighet från EU, tibetansk självständighet från Kina, cypriotisk självständighet från Turkiet (Cypern är till och med EU medlemsstat!), Krims självständighet från Ryssland, Västra Saharas självständighet från Marocko…

Är det så att i Europa är man helt enkelt nöjd med att man endast vill ha separata lagar och krav gentemot världens enda judiska stat Israel och att det är därför man stödjer palestinierna? Sånt brukar kallas för antisemitism. Det finns inget annat ord för denna företeelse.

Eller är det så att i Europa bryr man sig helt enkelt inte om andra människor eftersom man är rädd för att ta bort palestinierna från den permanenta dagordningen av rädsla för islamiskt våld? Sånt brukar kallas för ryggradslöshet, feghet, principlöshet, brist på moral – ja det finns fler ord för denna företeelse.

Följdfrågor:

  • Hur kan man stödja palestinierna men inte kurderna?
  • Och hur i hela världen kan palestinierna stödja sig själva, men inte kurderna? För det gör de inte. Tvärtom, de motarbetar kurdisk självständighet.

Konsekvensen borde vara att den svensk politiker som säger sig stödja palestinierna men som inte lika öppet och ihärdigt stödjer kurderna, inte förtjänar en enda röst nästa år.

Tänk på det nu när valfläsket redan är i gång.