Peace in our time – Obama style

Januari 31st, 2014 av ilyameyer

So the US administration under President Barack Hussein Obama’s leadership and Secretary of State John Kerry’s guidance reckons it can force through a peace deal between the Jewish state of Israel and the racist Palestinian Authority, an organisation that openly embraces ethinic cleansing.

And with its various behind-the-scenes machinations the increasingly embattled US administration, which has failed abysmally in the region from Libya to Lebanon, from Saudi Arabia to Syria, from Egypt to the Emirates, reckons it has solved the entire Middle East problem.

No really.

But a few questions arise, for those among us who tend to view strategic issues without the help of rose-tinted spectacles:

1. WHO exactly will provide the ”security arrangements” that Obama and Kerry are determined to impose?

The UN? No thanks, we’ve seen how ineffective they have been and still are – in the Sinai, in the Lebanon, in Syria.

The EU? No thanks, same problem as with the UN – we’ve seen how unutterably useless they have been in Gaza.

The US? Not after the US suffered massive loss of life in multiple Beirut bombings and took the admittedly understandable decision to abandon its security undertakings on behalf of the Lebanese government. Although perfectly understandable from the US standpoint, what this means is that the US offers NO guarantee of security for Israel despite all the fancy words, and Israel does not have the luxury of allowing others to backtrack while the Jewish state picks up the tab in terms of loss of Israeli lives.

So will the ”security arrangements” be the sole responsibility of Israel, and with recognition of Israel’s absolute security role by both the PA and the Arab world as well as the UN? If that is the case, there is a good chance for success. But is Mahmud Abbas going to agree to this? Not likely, in fact not possible without also signing his own death warrant at the hands of what Obama and Kerry insist on calling his ”peace-loving” regime compatriots.

2. WHO will provide the ”compensation” that the US touts? Will Israel compensate the Arabs who fled the area as a result of the pan-Arab war against the fledgling Jewish state? Definitely possible, provided this signifies the end of all future claims against Israel.

But WHO is going to compensate the Jews who were ethnically cleansed from Arab countries?

3. What about Jerusalem? Is the racist Palestinian Authority (PA) still going to insist on having its capital in Jerusalem? If so, that’s a non-starter. A PA capital in Jerusalem is the very symbol of its refusal to give up its manufactured claims on the Jewish state. It is merely a recipe for continuing the conflict.

4. An agreement is an agreement only if all sides abide by it. If the racist PA shows in word and deed and symbolism that it still has claims on the Jewish state BEYOND the signing of a brokered agreement, then that agreement isn’t worth the paper on which it is written.

And no, this does not mean that the US or any other honest broker should not try to bring the two sides to an agreement. But the problem is that it ISN’T two sides; there is Israel on one side, and on the other the PA backed by the entire Arab world and Iran as well as a whole variety of terrorist organisations and paramilitary agencies. If they are not all brought into the binding agreement as signatories – and the terms then enforced with extreme prejudice – then that agreement is an absolute, total non-starter. The US and other honest brokers ought to focus on bringing terror supporters such as Iran to heel. The PA will follow suit because its support base will dry up, and pragmatism will replace extremism in what is currently a racist Palestinian Authority leadership that openly embraces ethnic cleansing. Israel will as usual do whatever is required to fulfil its part of the commitment just as it did with Sinai, southern Lebanon, Area C and Gaza. It is never Israel that has failed to live up to its undertakings – that refusal has been the sole preserve of its Arab interlocutors – the very groups that the US cannot/has not/will not bring to heel.

I would recommend to Obama and Kerry exactly what I would recommend to any 7-year-old school student: when you have a problem that you have to solve, it is always best to begin at the beginning and work consistently through to the end, rather than merely do what is easiest and then close your books and go out to play while your responsibilities remain unattended.

Gulan Avci talade inför Samfundet Sverige-Israel i Göteborg

December 10th, 2013 av ilyameyer

Måndag den 9 december gästades Samfundet Sverige-Israel i Göteborg av Gulan Avci.

Ytterligare en av dessa fantastiskt principfasta, klartänkta, orädda och engagerade kvinnor som alla har något gemensamt trots att de representerar olika yrken, olika politiska strömningar, olika åldrar: de är kurder. Man tänker naturligtvis på demokratiivrare som Gulan, Dilsa Demirbag-Sten, Nalin Pekgul med flera.

Gulan kom för att tala inför Samfundets medlemmar om hur det är att vara kurd, muslim – och Israelvän. I ett Sverige som på många sätt verkar mer fanatiskt anti-israelisk än många muslimska länder.

Hon talade om de historiska band som länkar samman både judar och kurder, om de tysta samarbeten mellan den judiska staten och den tyvärr ännu inte existerande kurdiska staten.

Det är märkligt att lilla Sverige, befolkning 9 miljoner, har en lat, förblindad mediekår och en inskränkt politisk ledning som är totalt fokuserade på 4 miljoner palestinsk-arabiska flyktingar (ursprungligen 650,000 flyktingar som vuxit till dagens 4 miljoner tack vare särskilda FN-organ vars enda syfte är att säkerställa att de palestinska araberna i evighet förblir flyktingar, med bland annat massivt finansiellt stöd från Sverige för detta ädla ändamål). De palestinska araberna kräver en huvudstad i den judiska statens huvudstad Jerusalem samt inflyttningsrätt i den judiska staten Israel. Detta stödjer Sverige helhjärtat och har bekostat de palestinska arabernas krav, kosta vad det kosta vill – hittills flera miljarder.

Ändå har Sveriges inblandning i frågan inte resulterat i några som helst framsteg i det tilltänkta judenrein Palestina annat än allt mer raffinerade palestinska raketer och självmordsbomber. Ingen palestinsk demokrati, inget slut på antisemitisk indoktrinering från palestinsk-arabiska politiker, religiösa ledare eller medier, ingen palestinsk-arabisk industriell infrastruktur, inget slut på korruption, inget slut på förtryck mot oliktänkande eller människor med olika religioner, inget slut mot kvinnoförtryck.

Samma Sverige har inte ägnat Kurdistan, befolkning 40 miljoner, en bråkdel av samma intresse, inte en bråkdel av samma finansiella investering. Men kurderna, åtminstone i Irak, blomstrar nu som aldrig förr (mycket tack vare en tidigare upprättad skyddszon ledd av USA och genom åren tack vare bland annat israelisk hjälp i frågor som rör jordbruk, bevattning, säkerhet, industriell infrastruktur med mera).

Ändå står den kurdiska nationen fortfarande utan en stat, utan en huvudstad, utan någon som för deras talan i FN. Kurdernas historia har varit kantad av etnisk rensning, folkmord, tvångsförflyttning, hårt diskriminerande lagstiftning som syftade till att krossa varje spår av kurdisk identitet – till och med det kurdiska alfabetet har förbjudits! Framför allt, men långt ifrån enbart, i Turkiet. Samma trend har noterats i det nu sönderfallande Syrien, det av President Obama oförklarligt nog förstärkt Iran, och det Irak som befriats från Saddam Husseins tyranni av tidigare amerikansk president Bush.

Låter inte detta systematiska förtryck bekant på något sätt? Tänk tillbaka några decennier och ett rasistiskt Nazistyre i Tyskland och det strategiskt tysta Europa medan judarna och andra minoriteter gick makabra öden till mötes?

Europa är än idag strategiskt tyst om kurdernas öde – man är handfallen inför diktaturen i Assads Syrien; man hoppas på lukrativa kontrakt med den fundamentalistiska regimen i Iran och är dessutom rädd för den terror de fanatiska mullorna i Teheran då och då iscensätter mot västvärlden; Irak är en säkerhetsmässig mardröm; och Turkiet är man alldeles för rädd för att ta itu med – samma EU som så starkt fördömer Mellanösterns enda demokrati Israel tar inte ens upp frågan om Turkiets illegala invasion, ockupation och etniska rensning på EU medlemsland Cypern – än mindre Turkiets historiska folkmord mot såväl kurder som armenier eller den turkiska regimens pågående diskriminering mot landets egen kurdiska befolkning.

Det var ett privilegium att höra Gulan Avci tala om så många frågor som rörde kurdernas situation, Israel, demokrati, integration i Sverige samt antisemitism och alla andra former av rasism som tyvärr starkt präglar delar av det svenska samhället – samtidigt som våra medier och politiska ledare tiger.

Teg gjorde däremot inte Gulan Avci igår. Ytterligare en av dessa märkligt klartänkta, rakryggade, principfasta demokratianhängare med kurdisk bakgrund.

Kvinnor, dessutom, i ett Sverige som jämt påstår sig ha högt i tak i frågor som rör medmänsklighet, jämställdhet mellan könen och lika rättigheter för alla men där man med facit i hand kan se att Sverige faktiskt är rätt selektiv när det gäller vilka tak man väljer att höja.

Vakna Sverige – 4 miljoner palestinska araber i all ära, men när tänker Sverige ägna världens 40 miljoner kurder en tanke, än mindre arbeta för kurdernas rättigheter?

Samfundet Sverige-Israel – heldagsprogram 10 maj 2014 på Öckerö utanför Göteborg

November 13th, 2013 av ilyameyer

Samfundet Sverige-Israel

Västra regionen

Förhandsinformation – boka tid och plats i almanackan redan nu!

Heldagsprogram med föredrag och galamiddag

Samfundet Sverige-Israel firar 60 år. Detta ska vi i avdelning Väst markera med besked!

När: Lördag 10 maj 2014

Var: Nimbusgården, Öckerö på den vackra Västkusten

Preliminärt program:

Invigningstal av Israels ambassadör till Sverige Isaac Bachman

Tre seminarier: föredragshållare presenteras senare

Galamiddag med stjärnspäckad underhållning

Programavslutning lördag kväll.

Kontaktpersoner vid eventuella frågor om det preliminära programmet:

Ella Hilliges ella.hilliges@telia.com

Ilya Meyer ilya.meyer@transtext.se