Rasism i Sverige. Idag. Varje dag.

April 23rd, 2017 av ilyameyer

Idag är det Yom HaShoah – Förintelsens Minnesdag. Dagen då vi minns de judiska offren för rasismens härjningar i dåvarande Nazityskland.

Snabbspola till Sverige av idag, 2017. Och vet med dig att judiska offer för rasism finns än idag. I Sverige. De är inte offer för nazisms härjningar. Utan för islamismens.

Jag vet. Jag är ett av dem.

Jag har varit borta från det offentliga livet under 3 långa månader, i ett slags fängelse vars murar utgjorts av mina egna väggar, mina egna dörrar.

Fast ändå inte. För murarna restes av svenska islamister – rasister som förnekade mig det enklaste man kan tänka sig i en fri och demokratisk stat som Sverige nominellt är – saker som mitt jobb, min hälsa, min frihet.

Jag har nämligen selekterats av rasister för karaktärsmord.

Men med tanke på förövarnas etnicitet och strikta tolkning av sin religion är det en öppen fråga hur det slutar.

För ett tag sedan återgick jag till mina rötter som lärare, arbetade 3 dagar i veckan som vikarie på olika förskolor allt efter behov. Det är ett livligt, givande och roligt – och ibland ansträngande! – jobb.

En dag efter att ha arbetat på en förskola i ett invandrartätt område tillkallades jag till bemanningskontoret och avstängdes med omedelbar verkan. Med motivering att jag dagen före hade ofredat en 5-årig flicka.

Det var naturligtvis en stor överraskning för mig. Inte minst eftersom jag den aktuella dagen hade arbetat hela dagen endast med 2-åriga barn.

Men med tanke på att mina anklagare (flickans föräldrar) kommer från ett muslimskt land med ett synnerliget patriarkalt samhälle där man utövar en speciellt strikt tolkning av islam, bestämde myndigheterna sig för att de måste ta anklagelserna på allvar.

Det hela verkar handlar om något så simpelt – och motbjudande – som att man inte vill ha manlig personal på förskolan. Föräldrarna löste problemet effektivt genom att anklaga mig för det värsta brott som tänkas kan i ett demokratiskt, civilt samhälle. Och det fungerade utmärkt eftersom jag avstängdes med omedelbar verkan. Deras problem löstes direkt.

dagen 12 veckor – 3 månader – senare, fick jag äntligen officiell bekräftelse på att undersökningen lagts ned och jag var frikänd – att förundersökningen inte ens ”kunnat ge något stöd för att brott har förövats”. Nu till det intressanta: efter att de anmälde mig har målsäganden inte ”kunnat nås” för polisförhör. Låter det konstigt?

Inte alls – föräldrarna kunde uppenbarligen inte ta risken att deras dotter av misstag skulle motsäga dem i polisförhör och därigenom riskera familjens chanser till rikedom. I Sverige finns som bekant en brottsofferfond ur vilken man betalar brottsoffer enligt en fastställd taxa. Sexualbrott mot barn ”betalar” särskilt generöst. Målsäganden hade nog räknat med dubbel vinst – avlägsna manlig personal från deras dotters förskola, OCH dessutom få betalt för det. Det de inte räknade med var att polisen inte automatiskt tolkade deras anklagelser som bevis utan vill ha, ja, just bevis. Och bevis fanns ju inte eftersom hela storyn var ett illvilligt påhitt – och därigenom en kriminell, straffbar handling. Det finns en utbredd social sjukdom bland vissa snäva delar av våra invandrargrupper, ett slags ”rättighetssjukdom” där man verkar tro att bara man skriker tillräckligt länge och högt får man det man kräver. Faktum är att strategin allt som oftast fungerar i ett tafatt Sverige.

Dock inte i detta fall. Målsägandens tre månader långa otillgänglighet för polisförhör tolkas som att man insåg att planen inte skulle fungera och att man behövde ligga lågt tills fallet lades ned. Vilket nu har skett. Polisen kan inte att stämma dem för falsk vittnesangivelse, vilket är en kriminell handling – det är istället upp till mig att besluta om jag vill göra det själv.

varför bestämde jag mig ändå för att offentliggöra det hela, trots att jag har friats från samtliga misstankar, trots att målsäganden har undvikit polisförhör, och trots att åklagaren bekräftar att det inte finns något som helst bevis för att något brott av något som helst slag har skett? Jag gör det av många anledningar, inte minst eftersom jag måste nu börja den mödodsamma ansträngningen som krävs för att ta mig ur det hål i vilket jag psykiskt levande begravts av islamistiska barbarer som motsätter sig att manlig lärarpersonal i Sverige arbetar med förskoleflickor – eftersom detta går emot deras tolkning av Sharialagarna. De ägnar inte minsta tanke åt den person vars liv de förstör för att nå målet. Min advokat påpekade för polisen från allra första början att anklagelserna hade en helt annan dimension än det påstådda – eftersom jag är inte bara en manlig lärare utan dessutom jude, sionist som öppet stödjer den judiska staten Israel, samt frekvent debattör i sammanhang där demokrati och lika rättigheter prisas och islamism kritisieras – inte islam utan islamism, för den som orkar förstå skillnaden.

Den andra anledningen till att jag nu går ut med detta är att Sverige – och världen utanför – behöver veta hur långt islamiseringen av vårt samhälle har framskridit. Den naiva, ovetande svenska befolkningen förstår inte riktigt vad som är i görningen. Man tror att könssegregeringen i de svenska skolorna begränsas till att flickor tvingas sitta längst bak i skolbussen medan pojkar sitter längst fram, till att det finns könssegregerade badtider för flickor och pojkar i skattefinansierade kommunala simbassänger. Sanningen är långt värre – könssegreringen når hela vägen in till själva bemanningen på våra förskolor – förskolor som systematiskt töms på manlig personal varhelst islamister härjar. Jag är ett levande bevis för denna utveckling.

I dagens Sverige, år 2017, tycks det i praktiken inte vara kommunen som bestämmer vem som arbetar i förskolan. Istället tycks det vara de islamistiska föräldrarna som beslutar vem som får privilegiet att ha ett jobb i en kommunal förskola finansierad med våra skatteintäkter.

Världens media fokuserar – med rätta – på den fruktansvärda islamistiska attacken på Drottninggatan i Stockholm i början på april. Men det som verkar undgå allas uppmärksamhet är de ständiga, osynliga islamistiska attackerna på samtliga våra gator i hela Sverige, inte minst på de gator som huserar kommunala förskolor i ett Sverige som redan håller på att kollapsa inifrån, ett Sverige vars hela sociala infrastruktur och överlevnadsvilja har urholkats på ett sätt som de flesta inte ens kan fantisera ihop i sina värsta mardrömmar.

Som till exempel när det gäller vem som får lov att utbilda den kommande generation svenska barn – beroende på personalens kön och/eller religion.

En dag som denna, då vi minns de judar som kallsinnigt utsattes för rasismens barbari, får vi inte glömma att denna rasismen frodas än idag i Sverige. Inte på tyska, utan på en mängd språk som härrör från olika dela av MENA (Middle East and North Africa).

Det är en obekväm sanning att påpeka i ett Sverige som självbelåtet titulerar sig själv ”humanitär supermakt”.

Demokrater som är emot demokrati, liberaler som är emot liberalism

Januari 22nd, 2017 av ilyameyer

Alla som så ivrigt och rättfärdigt stödjer demonstrationen igår mot USAs President Trump för hans förolämpande, förnedrande ord mot kvinnor:

Hur förklarar ni att ni inte under, låt oss säga 8 års tid, tog initiativ till eller deltog i marscher och demonstrationer mot kvinnofientligheten i exempelvis Iran, Afghanistan, Gaza, Saudiarabien, Pakistan, Palestinska myndigheten, Yemen, Somalia?

Menar ni att Trumps oerhört plumpa och fullständigt oacceptabla ord är ett större hot mot demokrati och kvinnors rättigheter, än ovanstående regimers faktiska våldshandlingar mot specifikt kvinnor, där kvinnor stenas till döds, inte får ärva på lika villkor som män, inte får begära skilsmässa på lika villkor, nekas utbildning, dödas för ”äktenskapsbrott” om de våldtas, inte får köra bil, förbjuds gå utanför hemmet utan manligt sällskap, tvingas ingå tvångsgifte, både som minderåriga och med sina egna släktingar (”kusingifte” som håller på att bli ett allt större medicinskt problem då deras barn i ökande takt föds med allvarliga genetiska problem), tvingas genomgå kvinnlig könsstympning, utsätts för hedersmord osv?

Eller ska man uppfatta det mer realistiskt som att ni inte bryr er ett dugg om kvinnorättigheter utan endast vill omkullkasta det amerikanska valsystemet? Dvs ändra på den demokratiska ordningen så att endast den kandidat som ni tycker om får lov att vinna. Det kallas för ”enpartisystem”, ifall ni undrar.

Ovanstående observation är inte baserad på någon personlig vurm för den ene eller andre presidentkandidat. Valet 2016 tycks har varit mellan 2 oerhört felbehäftade kandidater, av olika anledningar.

Men snälla, valet är över. Att än idag underblåsa motvilja, attackera den demokratiska processen, agera som samhällssabotörer med våld och ändå kalla sig för ”liberal” och ”demokrat”, ja det hjälper bara till att skapa problem.

Gillar inte Trump? Utmärkt – arbeta då inom systemet för att välja bort honom vid nästa val. Det kallas för demokrati. Alternativet är att ni aktivt motarbetar demokratin.

Demokrater mot demokratin, liberaler mot liberalism, kvinnosakskämpar mot kvinnliga rättigheter. Är det så ni vill hågkommas i historien?

Lastbilar som islamistiskt terrorvapen i Nice och Berlin – men inte i Jerusalem…

Januari 9th, 2017 av ilyameyer

Fyra unga israeler mördades i Jerusalem igår av en arabisk terrorist som först körde sin lastbil på dem.

Därefter backade den arabiske terroristen lastbilen in bland folkmassan för att döda och lemlästa maximalt antalet människor.

Flera skadade blev fastklämda under lastbilen innan en förbipasserande civilperson med vapenlicens tog fram sitt vapen och dödade den arabiska terroristen. Soldater i närheten sköt också mot terroristen.

Terroristens syster hade följande kommentar till broderns massmord:

”Jag tackar Gud för att han blev martyr. Det är den vackraste martyrdöden”

Palestinska” regeringspartiet Fatah prisade också mördaren som en ”martyr”.

Svenska regeringen hyllar Fatah som sitt ”kära systerparti” och skänker en ansenlig del av våra svenska skatteintäkter till detta ”kära systerparti”, som alltså hyllar massmördare och belönar dem och deras familjer med livslånga pensioner betalda ur svenska skatteintäkter.

Svenskt diplomatiskt, finansiellt och politiskt stöd för detta fortsatta barbari är groteskt. Och det måste få ett omedelbart stopp. Den svenska utrikesministern Margot Wallström har inte för avsikt att avkräva Fatah ett stopp på sådant våldsförhärligande. Hon har heller inte för avsikt att sluta belöna rasisterna med svenska skattemedel. Varje svensk krona som går till Fatah eller dess politiska motpart ”Palestinska myndigheten” frigör motsvarande krona för fortsatt finansiering av sådana barbariska terrorbrott.

Svensk finansiering – eller rättare sagt utebliven finansiering – är det enda påtryckningsmedlet vi har för att påverka Palestinska myndigheten samt dess underordnade grupper såsom Fatah att en gång för alla upphöra med våld, indoktrinering, barnmisshandel, rasism samt terrorism. Vägran att använda svenska skattemedel som ett påtryckningsmedel på detta sätt kan endast tolkas som solklartmedgivande och uppmuntran till fortsatt barbari från Palestinska myndighetens och Fatahs sida.

Svenska skattemedel skall inte användas för att möjliggöra, än mindre uppmuntra, terrorism.

Men Margot Wallström kritiserar aldrig regimen i Ramallah. Tvärtom, hon uttrycker kritik endast när israeler försvarar sig mot detta arabiska våld, hon är aldrig lika klarspråklig när det gäller att fördöma regimen i Ramallah och dess stöd för rasism och terrorism.

De riksdagspartier som inte omedelbart kräver att Wallström öppet deklarerar en omvändning i Sveriges relationer med Ramallah, alternativt Wallströms avgång, gör sig medskyldiga till det fortsatta mördandet.

Väljarna glömmer inte sånt valet 2018.

Riksdagspartierna: gör era röster hörda. Fäll regeringen om inte den öppet aviserar krafttag mot det fortsatta mördandet utfört och uppmuntrat av det rasistiska Fatah.

Som bekostas med svenska skattemedel.